Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Enquist – självklart!

För mig var det självklart att Per Olov Enquist skulle få årets Augustpris för sin bok ”Ett annat liv”. Inte för att jag har läst alla de andra nominerade böckerna, det har jag inte, utan för att jag har läst Enquists ”Ett annat liv”.

Annons

Den är extraordinär. En märkvärdigt rolig och märkvärdigt modig forskningsresa i författarens eget liv. Varför blev det som det blev? Frågar han sig. Och svarar med en rolig rundmålning av det Sverige som han växte upp i och där han blev en tydlig röst. Han skriver om sin berömmelse utan tillgjordhet men med en tydlig distans. Han skriver om sina svarta år, tiden då han ”kom ut i spriten”, med samma distans. Resultatet är skoningslöst.

Enquists bok är ingen vanlig självbiografi. Den är skriven i tredje person, och den har även i övrigt form av roman. Som sådan är den också enastående: hans stora livstrauma (spriten) ger en stark nerv åt berättelsen. Detta är ingen käck framgångssaga, detta är ett drama nära katastrofen – som han ändå till sist undgår. Skrivandet räddar honom.

Självklart kan man inte tävla i litteratur, egentligen. Bruno K Öijer – som också förhandstippats – och PO Enquist har olika uttrycksmedel, skilda litterära landskap. Men nu gör vi det, tävlar, och några som föredrar diktarna, en Öijer eller en Frostenson kanske, kommer att säga att fel bok vann. Det hör till spelet.

Att Enquist fått priset betyder dock inte att övriga nominerade böcker skulle ha lägre litterär halt. Däremot att ”Ett annat liv” är en sällsynt självklar vinnarbok. Så det var nästan synd om dem som blev nominerade samtidigt med Enquist. De fick nog aldrig riktigt chansen. Själv kan jag bra konstatera att Augustpriset denna gång går till en bok som nästan hela min vida bekantskapskrets både har läst, gillar och älskar att prata om. Karin Månsson

Mer läsning

Annons