Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett tal till det som inte går att driva med vinst

/
  • Det är kultur! Barnets nyfikenhet, en regnbåge....       ... Shireen Haj Mustaffa, Niklas Rådström, Anna Odell och en dörr i en vägg...
  • Anna Jörgensdotter är författare bosatt i Kungsgården och frilansmedarbetare på Arbetarbladets kultursida. I augusti kommer hennes nästa roman ”Bergets döttrar” ut på Bonniers. Dagens text höll Anna Jörgensdotter som högtidstal när Nationaldagen firades i Sandviken i år.

Vad är konst?
Vad är kultur?
Ett vattenfall. Ett utkikstorn. En dörr i en vägg.

Annons

En djungel, som när Sidner i Göran Tunströms Juloratoriet, hittar en frizon i läsandet, han är inte på flykt undan sorgen och ensamheten, han måste bara få en rimlig chans att stanna kvar, att överleva, och bokstäverna formar ett äventyr.

I verkligheten, i Serbien, skriver en romsk flicka berättelser för att stå ut med sina upplevelser, hon bär en anteckningsbok i väskan, hon kanske inte alls skriver om det som händer henne, hon bara måste skriva för att någonstans få finnas.

Konsten kan vara ett andrum. En plats för färger och dialog. En trampolin. En trädtopp. Någonstans där världen kan se annorlunda ut. En plats där man kan få ihop sig själv med världen.

Ändå och allt för ofta betraktar man konsten som ett överflöd, en lyx, något man kan unna sig, kanske, om det finns några slantar över (från politiskt håll). Något som kanske, rent utav, om man tänker efter, är rätt onödigt?

i kölvattnet av konsteleven Anna Odell och hennes simulerade psykos.

Anna Odell har fått fler upprörda rubriker än finanspamparna och deras bonusar.

Man använder ord som resultat, misslyckats, lyckats. Som att det att förstå är det väsentliga, som att de enkla svaren är det som räddar oss ifrån nöd och olust. Som att framgång är en rättvis och giltig måttstock när det handlar om något så svårt som att existera.

Anna Odell behövde ifrågasätta förhållandet mellan svag och stark. En annan konstelev byggde ett hus åt hemlösa och ställde med det frågor om vem som bestämmer över en stad, vem som har rätt att bygga och skapa utrymmen. Han fick avsluta sina studier, Anna Odell blev åtalad.

Poesin sjunger farligt, skriver poeten Elsa Grave.

Vad är konst?

Vad är kultur?

En väg bredvid vägen. En röst som plötsligt hörs. En längtan som bultar och nästan slår hål.

Som i Gro Dahles barnbok ”Snäll” där den duktiga tysta flickan äntligen skriker sig en väg ut ur väggen, ett utrymme för sina behov, och därmed spränger hon också väg för andra flickor och en och annan mormorsmamma.

Lennart Hellsing understryker att det måste börja med barnen. Att människor blir aggressiva har att göra med att de inte trivs, och om de har roligt kanske de trivs. Skolan är onaturlig med alla regler och allt stillasittande. ”Det krävs mycket energi för att överleva en sådan process”, Och energin kan komma ifrån rörlig fantasi, stimulerande lekfullhet.

Niklas Rådström, säger: Konsten förbereder oss för att möta tillvarons komplexitet, den hjälper oss att bredda och fördjupa våra erfarenheter och insikter, den visar hur tradition leder mot förnyelse och omprövning, den skapar såväl hopp som förundran, oro som framtidstro, och inte minst, ger den starka känslomässiga upplevelser.

Han berättar om möten i ett flyktingläger på Västbanken; en rappare, en ung kvinna som arrangerar hiphopkonserter och grafittiutställningar, en musiker bygger instrument av skräp och reser runt bland Betlehems barn för att ge dem möjligheten att uttrycka sig genom musiken.

Alla har inte en röst i det offentliga. Orden är inte alltid en länk mellan det upplevda och det uttryckta. Vissa erfarenheter får knappt plats inom människor.

Det behöver inte ens vara så stort eller svårt för att det ska få lov att vara angeläget.

Vi behöver inte mer åtskillnad, mer ensamhet, mer självdestruktivitet, mer girighet.

Alla dessa tomrum hör ihop med en värld där marknaden går före kulturen och det individuella går före det gemensamma. Att inte värna kulturen i ett samhälle är att vara ointreserad av andra sätt att tänka och leva, vilket bjuder in till fördomar, främlingsfientlighet och ett samhälle där uttryck och erfarenheter förnekas och censureras.

att se kulturens många olika verkningsområden, som när jag betraktar min dotter och ser hur fantasin och skapandet hjälper henne att förhålla sig till och bearbeta verkligheten, sig själv och sina relationer till andra människor. Vi börjar på många sätt i ett skapande och i en nyfikenhet inför det komplexa och rörliga. Barn förhåller sig till varandra och utforskar varandra med hjälp av lek och fantasi. Kultur är inte bara det som sker på Konstfacks elevutställning eller på Dramatens stora scen – även om de platserna också är mycket viktiga. Skapandet och behovet av skapande finns i oss alla.

I våras kunde man på Sandvikens konsthall se bilder av Shireen Haj Mustaffa. Hon kallade utställningen ”Andas vi minnen”. Hon är på flykt och vet inte alls hur framtiden kommer att se ut. Konsten är också en plats där vi kan minnas, och där vi får möjlighet att möta varandra bortom gränser och definitioner. Min berättelse går ihop med din berättelse. Samma när vi dansar med varandra, lyssnar på musik. Konst och kultur är en påminnelse om att vi delar ett rum, en värld.

När min dotter ställer frågor kring sagorna – ofta stora frågor om liv och död – är det inte främst svaren hon är ute efter, tänker jag, utan det gemensamma begrundandet – att sitta i någons knä, mötas, kämpa tillsammans, slippa känna sig ensam i sökandet efter sammanhang, att inte behöva förtrycka och förtränga (så som ju fallet blir om det inte finns plats för sökande och ett gemensamt resonerande).

Vad är konst?

Vad är kultur?

En famn kanske. Ett sår ibland. En knuten näve, en megafon. Ett hav utav sommarblå blommor.

Niklas Rådström skriver att konsten är en gåva. Som vi därför inte kan hantera som en vara. En gåva ställer inga krav på den som tar emot den. Vi kan inte lyckas eller misslyckas med känslor och behov. Vi kan inte längta eller drömma framgångsrikt. Kraven på resultat gör att vi bedömer oss själva i termer av rätt eller fel. Det gör oss illa. Mot denna skada finns sångerna och sagorna. Ändå ställer man, märkligt nog, kultur mot vård och skola när ett samhälle ska spara pengar. Sagorna och sångerna går hand i hand med det omvårdande, det som inte tävlar, det som inte går att driva med vinst. Det som erkänner alla människors lika värde och rätt till ett språk och en plats, i världen.

Vad är konst?

Vad är kultur?

En regnbåge. Ett skyfall. En porlande bäck, och en explosion.


Mer läsning

Annons