Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Färgen bor i Pia H. Bergvall

/
  • Pia H. Bergvall framför sina målningar
  • Närmast kameran,
  • När Pia H. Bergvall själv får välja konstverk som ska fotograferas blir det det här,

”Jag hade kunnat äta koboltblått!” Pia H. Bergvall talar om sin mångåriga kärlek till färgen.

Annons

Men det starkt lysande har dämpats. Det är en mildare konstnär vi ser i dag, när hon ställer ut efter en tid av tystnad.

Därmed inte ljummare. Nej nej. Pia H. Bergvalls värld är aldrig ljum. Om den så består av femtio nyanser av grått.

Återkomsten, på Gävles Galleri K, imponerar. Jag stannar gång på gång framför olika målningar. Den blir min favorit. Eller den. Eller den. Eller den.

Man kan kalla Pia H. Bergvall kolorist. Man vill hellre säga att hon är kolorit. Jag slås inte så mycket av hur väl hon behärskar färgen, som hur exakt hon stämmer av dess flöden. Olja eller akryl, det kvittar, båda hanteras med till synes samma lätthet.

En del av det hon visar har tillkommit alldeles nyss. Som ”Blåsippor och figur”, en stilla komposition där blåsippsblom och ett kvinnoansikte utgör motiv. Det märks att den berör Pia H. Bergvall personligen:

”Jag höll på med blåsipporna när Charlotta Cederlöf dog”, säger hon med sorg och saknad i rösten. De båda Gävlekonstnärerna kände varandra. Är det en tillfällighet att kvinnoansiktet påminner om Charlotta?, frågar jag. Pia H Bergvall hade inte tänkt så; hon ser det först nu.

Livet är tungt men man måste kämpa på. Detta är något av en utgångspunkt för människan och målaren Pia H. Bergvall . ”Jag har själv haft det tufft. Mitt måleri har utvecklats genom det. Jag målar inte för att det ska vara fint, jag vill ju ha någon mening med det”.

En upplysning som gör att man instinktivt förväntar sig en deprimerande utställning där dysterhet kommer till uttryck.

Istället bryter solen, den gula färgen, ofta igenom. Inte ens ”Kråkdagar” (”såna dagar när man bara vill gå ner och gömma sig i källaren”) är enbart ångestfylld. Pia H Bergvall målar sig fram till en balans. Och inte utan humor heller: ”Håll truten” säger fåglarna som trängs i en av hennes bilder. ”Dam i hatt” vågar sig på ett försiktigt leende.

Det är en märkvärdigt lugn och jämn samling verk, hög klass rakt igenom. Levande landskap, förtätad gatuträngsel, och människor i ensamt majestät snarare än i ensamhet. ”Still cool” lyder en titel. Still cool, försäkrar vi, absolut.

Och favoriten? Till sist blev det den avskalade utsikten ”Vinterland” som mitt i allt grått lovar att ljuset återvänder.

Mer läsning

Annons