Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fascinerande musik av Sjätte avenyns viking

/
  • Stefan Lakatos och Mariam Tonoyan bjöd på fängslande musik av Moondog, på 50- och 60-talet känd som Sjätte avenyns viking.

Annons

Om du på 50- eller 60-talet gick på Sjätte avenyn i New York var chansen stor att du uppemot 55:e gatan skulle stöta på en blind man med långt vitt skägg, klädd som en viking med hornprydd hjälm och ett spjut i handen. Ofta stod han bara där men ibland framförde han musik eller sålde noter och texter. Om du frågat en New Yorkbo skulle de ha sagt att det där är Moondog, en legendarisk profil som har sin egen plats längs avenyn. Vad de kanske inte känt till var att Moondog också var en erkänd kompositör och musiker med vänner som Arturo Toscanini, Benny Goodman och Charlie Parker.

Myten om mannen har ofta överskuggat musiken. Det ville Stefan Lakatos och Mariam Tonoyan råda bot på vid sin konsert på Musikverket i Sandviken på fredagkvällen.

Stefan Lakatos inleder med sin trimba, ett instrument Moondog konstruerade och som är som flera slagverk i ett. Stefan Lakatos träffade Moondog 1980 i Tyskland, de blev vänner och han lärde sig allt om trimban direkt från honom. Sedan dess har Lakatos gett konserter med Moondogs musik runt om i världen med sin trimba i bagaget.

Pianisten Mariam Tonoyan kommer in med ett tidigt stycke, Caribea inspelat av Moondog 1956. Melodiskt, gungande med just lite västindienkänsla. Ytterligare några korta stycken, Elf Dance och Carnival. Lekfullt, musik som är lätt att ta till sig.

Moondog skrev mycket och han brydde sig inte om det där med att hålla sig till en stil. Efter en sprängolycka då han var 16 år var han blind. Musiken med alla stämmor komponerade han i huvudet och skrev ut på blindskrift. Han arbetade mycket seriöst som de gamla mästarna. Komponerande handlade mycket om kanon och skalor. Någon modernist var han egentligen inte. Det fick vi också ett prov på i Prelude and fugue en hyllning till Bach från 1961. Snyggt framfört av Tonoyan och ja, det skulle ha kunnat vara Bach.

Vi får nio korta stycken ur pianobok nr 4. Exempel på hur Moondog skrev kanon. Melodier lätta att ta till sig, vackra och ofta meditativa.

Före paus en intensiv Barn Dance där piano och trimba virvlar runt i hektiskt tempo.

Bland de många verk som resten av kvällen bjuder sticker några ut: Ett vackert stycke ur pianobok nr 5, nästan som en vaggvisa eller något av Debussy och Mazurka från 1947.

Kanske mest av allt ändå Verden 782, en sorgemarsch till minnet av de 4500 tillfångatagna saxare som Karl den Store lät avrätta i kriget mot hedningarna i norr. Kraftfullt och ödesmättat med dunkande slagverk. Ett verk som måste ha stått Moondog nära då han tidigt fångades av den nordiska mytologin, klädde sig som viking och hade ett altare till Tor i sitt sommarhus.

En fascinerande konsert som borde ha lockat fler till Musikverket som är en utmärkt lokal men väldigt anonym utifrån.

Mer läsning

Annons