Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fem som satte avtryck 2010

/

Året ska summeras – men vad minns vi egentligen?
Kulturredaktionen har valt ut fem personer som var med och gjorde störst avtryck på det lokala kulturlivet 2010.Vi passade också på att fråga dem vad de själva minns bäst från kulturåret som gick.

Annons

Rolfcarlwerner hade konstfest på Länsmuseet

En av de roligaste dagarna att vara konstintresserad i Gävle det gångna året var vernissagen för Rolfcarlwerners fina utställning ”Katarsis Björksätra” på Länsmuseet. Läcker konst, många minglande människor och en New York-vy som ”nästan tar andan ur besökaren”, för att citera vår recension.

Är du nöjd med mottagandet av utställningen på Länsmuseet?

– Supernöjd, det blev som en chock för mig när det kom 650 besökare redan till vernissagedagen. Det är jättekul att det varit så bred publik som besökt den och jättemånga skolklasser.

Vad gör du för att följa upp en sådan succé?

– Letar efter fler utmaningar. Var vet jag inte, för det behöver inte nödvändigtvis vara inom konsten. För det är utmaningen att göra något som jag tidigare inte gjort som driver mig. Kanske kan jag bygga mig en Hot Rod eller något?

Vad var roligast med att jobba med utställningen?

– Att kunna få så mycket svängrum som det finns på Länsmuseet. Deras utställningsytor är fantastiska. Det gjorde att jag kunde fullfölja en 15–20 år gammal idé som kräver stora lokaler. Och så självklart att konstnärligt lyckas genomföra ett så stort personligt grepp som jag tog med den utställningen.

Vad minns du själv bäst från kulturåret i Gävle/Gästrikland?

– Det är nog alla bra utställningar av både lokala och externa konstnärer. Främst kommer jag dock minnas succén med hiphopfestivalen Xpand som den starkaste händelsen. Alla de entusiastiska unga kreatörerna på festivalens workshops och tävlingar. Där har vi en av samtidens starkast levande kulturer.n

Marika Andersson gjorde biblioteksdebatten bättre

Biblioteken i Gävle diskuterades i år. Bland annat diskuterades Musikbibliotekets vara eller icke vara. Musikbiblioteket ska flytta till Stadsbiblioteket, och debattörer i kulturspalterna oroade sig för att böckerna ska drabbas. Men då röt Marika Andersson, chef på Musikbiblioteket, till med ett välformulerat försvar.

Hände det något efter din protest?

– Ja, jag fick mycket uppmuntran, inte bara från kolleger utan också från människor helt utanför biblioteksvärlden, både i bekantskapskretsen men också låntagare.

Vad händer nu, är flytten fortfarande aktuell?

– Ja, men det dröjer. Först måste det finnas pengar att bygga om biblioteket. Först 2012 kan det bli aktuellt. Men vi jobbar oförtrutet vidare.

Hur är du som person, brukar du ryta ifrån?

– Jag är en person som tål väldigt mycket och uppfattas nog som mild och god. Men när jag har tålt mycket länge kan jag ryta ifrån ordentligt.

Vad har gjort störst intryck på dig kulturåret 2010 i Gävle/Gästrikland?

– Att Mark Levengood i sin senaste kåserisamling ”Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig” helt gratis har gett Gävle en ny och bättre slogan än ”Välkommen ombord”. Boken finns att låna både fysiskt och virtuellt på biblioteket, för den som vill veta mer.

Anna Livion Ingvarsson tog seriekändis till Gävle

Serieälskare i Sverige kvackade till – idolen Chris Ware i Gävle? ”Både osannolikt och glädjande att världens just nu kanske främste serieskapare ställer ut i Gävle”, skrev kulturjournalisten Jan Gradvall. Konstcentrum nådde långt utanför kommungränsen med sin serieutställning.

– Åh, vad roligt, säger Anna Livion Ingvarsson när hon får höra att deras Chris Ware-utställning blivit utvald som en avtrycksskapare kulturåret 2010. Vi hade stora förväntningar på utställningen och de infriades. Ibland kan det vara så att man tycker att det som vi gör borde få större uppmärksamhet, men med Chris Ware blev det lika bra som vi hoppades.

Kom en ny publik?

– Många specialintresserade kom från Stockholm. Jag såg bloggar som skrev om utställningen och var häpna över att Chris Ware ställde ut i Gävle. Sedan var det ju ett samarbete med serietecknarprogrammet på högskolan, och Chris Ware undervisade där en dag också samt hade en föreläsning i biblioteket. Då kom serietecknarna upp ur sina mörka hålor där de sitter vid ljusborden och ritar hela dagarna.

Vad har gjort störst intryck på dig kulturåret 2010 i Gävle/Gästrikland?

– Gaffels evenemang i Boulognerskogen var ett jätteroligt och spännande exempel på det levande konstlivet i Gävle. Jag såg ett par tioåriga killar cykla omkring i parken och leta efter grejerna och de var helt häpna och lyckliga. Ett generöst och ambitiöst projekt.

Kristina Matousch drog igen Stortorget

Först provocerade rosa rondellkonst. När sedan konstnären Kristina Matousch placerade en 65 meter lång dragkedja mitt på Stortorget kom också protesterna. Men nu för att konstverket knappt syntes. Kristina Matousch har med sin dragkedja inte bara gjort ett tillfälligt intryck 2010 utan ett permanent avtryck på Gävles stadsbild.

Har du följt med i debatten kring dragkedjan?

– I början läste jag vad som skrevs, men nu har jag släppt det. Verket får leva sitt eget liv. Jag är förvånad att ett så till synes oansenligt verk kan väcka en sådan debatt. Kanske var det att dragkedjan som symbol för öppningen mellan det offentliga och det privata provocerade. Att det som provocerade var mer filosofiskt än något konstverk som är mer iögonfallande.

Hade du blivit varnad innan för att Gävleborna är högljudda konstdebattörer?

– Ingen hade informerat om det, nej, säger hon och skrattar. Inget av mina konstverk har väckt den här typen av debatt tidigare. Det verkar vara speciellt för Gävle.

Vad har gjort störst intryck på dig kulturåret 2010?

– Lee Lozano på Moderna museet gjorde störst intryck på mig. Jag hade aldrig hört om henne tidigare. Brutalt, roligt och kraftfullt.

Birgitta Egerbladh dansade in i allas hjärtan

Före Folkteaterns ”Kom ta min hand” sattes det ett litet frågetecken för Michael Cockes ledning, men efter regissören Birgitta Egerbladhs dansföreställning med Shakespeare-repliker byttes muttrandet mot jubel. ”Är det gasklockan? Är det Birgitta Egerbladhs ledning? Är det magi? Jag vet inte men Folkteaterns skådespelare verkar ha flyttat till en annan, högre måne”, skrev vi i vår recension.

Vad säger du om reaktionerna på föreställningen?

– Jag är nöjd, glad och lycklig, det var fantastiskt att vara med om. Det var första gången som jag mötte Gävlepubliken och jag blev glad i hjärtat.

Har du fått mersmak på att jobba med Folkteatern?

– Absolut, det har vi nog känt från båda håll. Men det är svårt att få ihop med tid och planering. Förhoppningsvis blir det någonting mer någon gång i framtiden.

Och så blev det en tv-inspelning som bonus!

– Ja, det är inte lätt att få till stånd, men det var roligt att det kunde tas ett snabbt beslut så att det blev av. Sedan får vi inte glömma teaterbiennalen i vår, där föreställningen är utvald att spela i det fantastiska och unika Gasklockeområdet.

Vad minns du själv bäst från kulturåret?

– Jag har varit så upptagen med mitt eget att jag inte har kunnat ta in någonting annat.

Mer läsning

Annons