Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fenomenalt fritt i 50-talets bortglömda broderi

/

Annons

Svenskt broderi sprakade på 1950- och 1960-talet. Det var gyllene tider för färger och fria former, för fantasifrukter och fyrverkerier.

Broderiet var stolt och grant som en påfågel. Men hur kan vi ha glömt bort det?

Därför att 70-talet kom och sa ”förspilld kvinnokraft”, säger Länsmuseet Ingela Broström.

1950-talets djärva formgivning inspirerades av den moderna, abstrakta konsten. Liksom i andra konstnärliga uttryck speglades också känslan av den ljusa framtid man trodde att man hade framför sig.

Men hemslöjdandet kom av sig. I dag skulle jag kunna hitta en fenomenal löpare av Margareta Grandin på loppis för en tia.

Länsmuseet i Gävle tycker det är dags att vi återupptäcker den här delen av kulturarvet.

Från och med söndag 22 november visas en utställning med broderier från 50- och 60-talen. Den är gjord av Östergötlands museum och Hemslöjden Östergötland i samarbete (Östergötland hade den tidens största hemslöjdsförening och 70 anställda brodöser!).

Men Gävle har kompletterat. I ett separat rum kan vi se textilier av nämnda Margareta Grandin (1933–2003). En formgivare från Gävleborg som det är på tiden att vi lär oss namnet på.

Grandin headhuntades till Hemslöjden direkt från Konstfack. Men precis som Joe Hill blev hon mer känd i USA där hon så småningom bosatte sig. Hörde jag verkligen rätt, att hon sålde massvis av sina mattor till Jackie Onassis!

Och så fanns Kerstin Kjellerstedt (mer om henne strax). Men om detta visste Länsmuseets personal inget, innan man började söka spår av 50-talet i sin samling.

Samlingen är förstås Hedvig Ulfsparres berömda textilskatt. Den innehåller alls inte enbart vita 1800-talsspetsar. Faktum är att Hedvig Ulfsparre fortsatte samla in gott textilhantverk intill hon avled 1963.

Hennes inköpsrundor var legendariska, berättas det. Dame Ulfsparre brukade annonsera sin ankomst till Hemslöjden i Bollnäs i god tid i förväg. Butiken passade på att vräka fram allt som fanns. Man visste att man skulle få sälja mer på en dag än i vanliga fall på en hel månad…

Länsmuseet Gävleborg är profilerat på det textila kulturarvet, tack vare samlaren Hedvig Ulfsparre. Men Kerstin Kjellerstedt (1918–1969) var alltså även för museets experter en okänd storhet. Fram till nu. Kerstin Kjellerstedt – hemmafru, fyrbarnsmamma och självlärd, tidstypiskt frimodig textilformgivare i det tysta. I utställningen visas bland annat hennes mönstersats till en flammande bonad.

Äppel-päppel, Kråkslott, Silverrosor och Tuppar, visst låter namnen på mönstren bekanta. De fanns på prydnadskuddar, dukar och bordstabletter. Utmärkande för 1950- och 60-talet var geometriska former – men där linjerna kan luta och bölja organiskt, dragna på fri hand.

I några av de främsta exemplen skapar stygn och trådriktning grafiska effekter. Exempelvis Birgitta Werner-Johanssons glimmande ädelstenar och Elsa Agéliis ”Silverrosor”.

Det vore dumt att se denna utställning som enbart utslag av retrofrossa.

Det fria broderiet är värt uppmärksamhet. Så här såg det ut när uppdämda kreativa (kvinno)krafter släpptes loss! Vi har att göra med ett fenomen – en frihetens bortglömda förelöpare.

Men ett nålstick åt Länsmuseet Gävleborg – man kunde väl ha visat mer av sitt eget?

Den inköpta delen av broderiutställningen är informativ och gedigen – och vansinnigt stel. Hur det nu ens är möjligt, med så ystra textilformgivare att visa upp.

Gästspel av färdiga montrar och bantad egenproduktion kan förstås skyllas på renoveringsbestyren. Snart stänger Länsmuseet helt. Bommas igen för ombyggnad under ett år. ”Broderier från 50- och 60-talen” är bland det sista som visas.

Mer läsning

Annons