Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fettsugning, förtryck och undergång – de nya framtidsvisionerna är här

Framtiden är dyster. Arbetarbladet kulturredaktör har läst tre oroande nya svenska romaner.

Annons

Det nya svenska är dystopier.

Romanen ”Epidemin” har gått som sommarföljetong i Svenska Dagbladet. Den handlar om hur hälsovansinnet griper landet Sverige. Överviktiga får sparken från jobbet, småbarn fettsugs och magbandsopereras. Och ännu värre. De människor som kallas grisar behandlas som grisar. Ni vill inte veta i detalj.

Jag läser ett avsnitt om dagen under semestern. När jag också plockar bär och kokar sylt och saft och marmelad. Det går åt kilovis med strösocker.

I ett Sverige där Hälsopartiet valts till makten skulle jag ha blivit uttittad på mataffären. Om det ens gått att få tag på annat än syntetiska sötningsmedel.

”Epidemin” är en våldsamt överdriven historia. Eller inte. Hälsofascismen är en rasistisk ordning. De som inte uppfyller normen sorteras bort, mister sina mänskliga rättigheter. Det finns i dag politiker som vill införa liknande regler. Segregering existerar. Även om den inte tar sig lika extrema yttringar som i författaren Åsa Ericsdotters berättelse.

Under tiden som ”Epidemin” går som sommarföljetong publiceras en debattartikel i Dagens Nyheter. Tre skribenter, socialdemokraten Göran Greider och två läkare kräver införandet av en sockerskatt. De använder ordet ”fetmaepidemi”. Det är bisarrt. Som om romanen blivit sann.

Åsa Ericsdotter har skrivit framtidsvisionen

Men ”Epidemin” kan läsas på två sätt. Båda läsningarna aktuella. Den visar dels följderna av samhällets ökande, hysteriska utseendefixering, den fungerar dels som en allegori över nazismens framväxt med masspsykos, propaganda och idealiserad ledargestalt.

Romanens regerande Hälsoparti frontas av den karismatiska populisten Johan Svärd som tagit makten även över media och myndigheter. Inget protesterar när ”fetton” skickas till fat camps, det är obligatoriskt men frivilligt, försäkrar Svärd som förvänder språket med samma finess som Orwells ”1984” där krig är fred och frihet är slaveri.

Kyrkorna har gjorts om till gym, hälsocentralerna delar ut chockbantningspiller, tv-kockarna kokar salladshuvuden och kvinnor som ser ut som vandrande nyckelben knaprar Airfood.

Men Helena Andersson steker pannkakor. Hon har flytt med sin åttaåriga dotter Molly till en sommarstuga i Norduppland. Undan vansinnet. Molly skulle sättas i specialklass, med enbart näringslära och idrott på schemat.

Granne på landet är Uppsalaforskaren Landon, också på flykt, från åsynen av sitt ex som håller på att svälta sig till döds.

Berättelsen följer vidare Gloria Öster, en uppburen författare men även olycklig tröstätare. Hon tror på myndigheternas goda vilja och hörsammar en hjärtlig inbjudan från Institutet för nutrition till en festlig sammankomst på Hovet. Efter det vissnar hennes krukväxter, Gloria har gått upp i rök. Sannolikt bokstavligen.

På bokomslagets bild syns glittrande socker strött över titeln mot mörk bakgrund. Svart eller vitt. Smal eller fet. Normal eller onormal. Inga mellanlägen existerar i Hälsopartiets värld och Johan Svärd är uppenbart galen. Men också galningar har chans att väljas i demokratiska val. Nära exempel finns som bekant i verkligheten.

Författaren har valt att låta räddningen komma från just USA. Där råder både matfrihet och pressfrihet; enligt boken är det framför allt Sverige som blivit fanatiskt. Så självutnämnda världspolisen rycker in. Därmed får ”Epidemin” tyvärr en sagoboksupplösning som passerar alldeles för okomplicerat. Amerikansk rasism och skönhetskult tycks inte irritera Åsa Ericsdotter lika mycket som det som brukar kallas det svenska förmynderiet.

Åsa Avdic har skrivit framtidsvisionen

I en annan ny dystopi har Sverige förvandlats till rena DDR. Det är Åsa Avdic som i sin debutroman ”Isola” föreställer sig att muren aldrig föll. År 2037 lyder Protektoratet Sverige under Vänskapsunionen och endast den som har högt uppsatta släktingar i partitoppen kan komma över västimporterad sprit.

Departementsanställda Anna Francis är hängiven byråkratin. Hon får uppdraget att rekrytera en operatör till ett topphemligt projekt. Kandidaterna förs till en isolerad ö i yttersta kustbandet där hon ska studera dem. Men en efter en dör eller försvinner som om Agatha Christie hade dikterat villkoren. Allt är en konspiration. Frågan är vilken roll Anna Francis egentligen tilldelats.

”Isola” skildrar ett samhälle präglat av angiveri och outtalad utpressning. Författaren upprättar snabbt en kafkaartad stämning med förhör och protokoll. Men huvudpersonen Anna Francis är faktiskt inte så olik filmhjälten Jason Bourne; en psykiskt våldtagen, våldsprogrammerad försökskanin i statens tjänst.

Den pressade Anna Francis porträtteras, samtidigt som diktaturens väsen fångas i varje enskild scen. ”Isola” är en färdig litterär komposition, en imponerande debut av tv-journalisten Åsa Avdic.

Lars Vilderäng har skrivit framtidsvisionen

Ytterligare en framtidsvision utkommer också i dagarna. Det är sista delen av Lars Vilderängs Stjärntrilogi om civlisationens nära förestående undergång när mobiler, datorer och elektricitet dör. Rivaliserande grupper lever som på medeltiden, värmda av eldar och allt nöttare fleecetröjor.

Böckerna har blivit en stor försäljningssuccé. Jag ska inte förneka att det inledningsvis var oerhört fascinerande att läsa beskrivningen av hur olika personer reagerar när det inte längre går att swischa pengar och inget toalettpapper produceras. Vilderäng gick hand i hand med preppertrenden och en dröm att leva off grid.

Först kom ”Stjärnfall”, sedan ”Stjärnklart”, och nu ”Stjärndamm”. Men jag har redan för länge sedan tröttnat på actionstrider, på zombiearméer och på de utomjordingar som ställt till hela oredan. Vilderängs ärende är, punkt slut, ett starkt svensk försvar. I ”Stjärndamm” är det bara ännu mer av samma vara.

Ironiskt nog hittar jag inte igen mitt exemplar av boken när jag ska skriva den här artikeln. Inte på skrivbordet, inte i semesterpackningen, inte vid sängen. Var sjutton tog den vägen?

Men just ja. Läsplattan. Jag har ”Stjärndamm” enbart i digital version. Vid ”nedsläckningen” skulle den upphöra att existera. Nå Ingen katastrof.

Tre romaner om Sverige och en skrämmande framtid. Tre romaner som vad gäller formen är helt olika skapelser. Likheterna finns i vad de ger uttryck för. En misstro till politiken, en oro för politiken. Fiktionen handlar inte längre om hotet mot klimatet (det tar poeterna hand om) utan hotet mot demokratin.

Ny bok

"Epidemin" av Åsa Ericsdotter (Albert Bonniers förlag)

"Isola" av Åsa Avdic (Natur & Kultur)

"Stjärndamm" av Lars Vilderäng (Massolit förlag)

Mer läsning

Annons