Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

FILM: Bubbel om bubblan

/
  • Steve Carell på profitjakt i

Annons

På en obetald räkning har någon prydligt textat ”sorry!”. Förlåt, vi kunde inte betala räntorna längre.

Det är tiden när den amerikanska bolånebubblan är på väg att spricka. Tecknen finns för den som vågar se: nybyggda drömvillor står övergivna med drivor av kravbrev på hallmattan.

I poolen vid ett tomt hus har en alligator flyttat in. Inga människor är kvar längre, endast en girighetens symbol.

Miljontals blev lurade. De förlorade sina hem, jobb och pensioner. Hur kunde det hända? Filmen ”The big short” har ambitionen att förklara i rasande fart för oss som inte begriper ett jota.

Informationen levereras med ironisk undertext. Vi antas till exempel vara mer uppmärksamma om det görs av naken kvinnlig expert drickandes champagne i skumbad. Just den sekvensen hade jag kunnat vara utan, trots alla bubblorna, fniss. Men annars är ”The big short” upplysande om bankernas och myndigheternas gigantiska bedrägeri.

Titeln ”The big short” antyder att det ska handla om en typisk filmkupp. Och det gör det ju verkligen. Även om jag inte hade klart för mig att ”short” var engelska börstermen för ”blankning”, det vill säga att spekulera stort i kursfall.

Den excentriska hedgefondförvaltaren Michael Burry förutsäger kraschen – och satsar hela sin firmas kapital. Ingen tror honom utom några finansvalpar, och ytterligare ett antal aktörer som berättelsen följer. Personerna har verkliga förebilder – filmen är gjord efter en storsäljande fackbok från 2010 (”The big short: inside the doomsday machine”) där författaren Michael Lewis skildrade händelseförloppet utifrån människor bakom siffrorna.

”The big short” är ingen traditionell spelfilm – i så fall hade vi fått se ett drama om en vanlig familj som tragiskt tvingas från hus och hem, eller en hjälte som i Oliver Stones ”Wall Street”.

”The big short” är å andra sidan långt ifrån reportaget, snarast en galant Hollywoodkomedi i dess form. Manuset har galet många coola repliker. Marknadens galna mekanismer är tacksamma. Filmen utnyttjar också skickligt det förtroende som Michael Moore skapat med sina dokumentärer och sin närvaro som personlig berättare.

Ska de våghalsiga männen (enbart män här) lyckas med sina spekulationer? I och för sig vet man ju svaret men för intrigen krävs ett spänningsmoment. Enligt klassisk amerikansk filmdramaturgi får dessa cyniska klippare därför rollen som underdogs. Smarta jävlar! Fastän de alltså satsat iskallt på att det ska gå åt helvete för folk. Filmen gör ett lamt försök att förhålla sig till problemet.

I stora skurkrollen givetvis bankerna, som lurendrejare och dessutom omoraliska. De klarar sig alltid. Ny lånebubbeltillverkning fortsätter som om ingenting hänt, konstaterar ”The big short” torrt.

Det är sant. Men egentligen ifrågasätts förstås varken profit eller system i den här vitsigt beskrivande populärlektionen. Med fyra manliga storstjärnor i allvarstyngda poser på bioaffischen. Med fem Oscarsnomineringar. Med en budget på 28 miljoner dollar som snabbt genererade champagnebubbel.

Mer läsning

Annons