Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filosofins nya självförtroende

/

Underbarnets privilegium är att sticka ut hakan. Nu är visserligen den tyska filosofen Markus Gabriel född 1980, men i filosofins värld är bäst-före-datumet på underbarn förlängt.

Annons

I dagarna ger han ut ”Varför världen inte finns” på svenska, en bok som förklarar just varför världen inte existerar. Markus Gabriel introducerar oss för ”nyrealismen” och är tänkt att läsas av vanliga läsare, inte bara av doktorander i filosofi, och även om Markus Gabriel bemödar sig om att göra resonemangen så enkla – och bitvis roliga! – som möjligt, hänger jag inte med i alla vändningar i teorin om att världen inte finns.

Det jag däremot tar med mig från boken, är en känsla av att filosofins självförtroende är på väg tillbaka. I synnerhet Markus Gabriel spritter av självförtroende. Naturvetenskapens framsteg har skuffat undan filosofin, men Markus Gabriel låter sig inte göras obsolet.

Särskilt fysikern Stephen Hawking drar på sig Markus Gabriels ilska. Han avfärdas för att vara ”kraftigt överskattad som intellektuell”.

Gåtorna som de två försöker lösa, naturvetenskapen och filosofin, är åtskilda. Naturvetenskapen försöker tränga in i universums mysterier, medan filosofin vill hitta svaret på människans plats i världen.

Som Markus Gabriel skriver: ”Filosofin vill veta vilka vi är, den härrör ur längtan efter självinsikt och inte ur önskan att stryka bort oss själva ur världsformeln.”

”Varför världen inte finns” ges ut av Norstedts.

KE

Mer läsning

Annons