Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fint pris för broderad samhällskritik

/
  • Britta Marakatt-Labba får ett av årets Gannevikstipendier för sina broderier med samiska motiv.   Foto: Maja Suslin/TT
  • De samiska kvinnorna bär de röda hornformade mössan som mer eller mindre försvann med kristendomens framfart. De kristna såg djävulens horn i mössan.
  • Britta Marakatt-Labba är uppvuxen med rennäringen och vet precis hur renarna rör sig.
  • Britta Marakatt-Labba menar att den samiska mytologin är politisk till sin natur, i alla fall enligt hennes sätt att se det.   Foto: Maja Suslin/TT

Hon har broderat demonstrationer, Kirunaflytt och sin egen berättelse om Utøya, allt mot en fond av samisk mytologi. Nu får den samiska textilkonstnären Britta Marakatt-Labba ett av årets Gannevikstipendier.

Annons

För den som känner till samisk konst är hennes broderade och politiska poesi välkänd men kanske håller Britta Marakatt-Labba, efter mer än 30 år, äntligen på att få ett internationellt genomslag. Just nu finns hennes broderier om stadsflytten i Kiruna på Swedish House i Washington och i sommar visas hennes bilder om Utøya i Berlin.

– Jag är ju över 60 år, och nu börjar vissa gallerier i New York göra förfrågningar. Om det hade varit för 20 år sedan hade jag hoppat på, men jag vet inte om jag har de här behoven nu, säger hon på telefon från Övre Soppero, efter en produktiv vår.

På fjolårets samnordiska utställning "Sápmi stories" på Scandinavian House i New York var hennes bilder ett självklart inslag. "Kråkorna", bilden från demonstrationen mot utbyggnaden av vattenkraften i Alftaälven på 1980-talet väckte genklang även i USA.

Samma bild har delats flitigt i sociala medier i samband med protesterna mot provbrytningarna efter järnmalm i Jokkmokk.

Mellan det politiska och det samiska finns ett självklart samband, menar Britta Marakatt-Labba.

– I alla fall för mig, och det är ju det som "Kråkorna" handlar om. Jag växte upp med berättelser, min mamma citerade alltid det här med kråkorna, att de är fåglar som roffar åt sig allting.

– Det är sådana små citat och berättelser som gör att det dyker upp politiska bilder. Man sa "sedan när har överheten hackat varandras ögon?" De ger sig på de mindre, det blir politik indirekt.

När hon nu, liksom Lars Norén och Ann Petrén, får ett av årets Gannevikstipendier på 500 000 kronor är det för att hon "genom verksamhet på hög nivå bidragit till den långsiktiga utvecklingen inom sitt konstområde". Hennes största verk finns på Tromsö universitet, en 24 meter lång broderad bonad om samernas historia och mytologi, som tog fyra år att göra och som avslutas med de samiska gudinnorna som ber om fortsatt liv för den samiska kulturen.

Ett återkommande motiv i hennes bilder är samedräktens röda framåtböjda kvinnomössa som mer eller mindre försvann i och med kristnandet eftersom den sågs som djävulens horn.

– De här mössorna har följt mig under väldigt lång tid, det är som att jag aldrig blir klar med dem. Jag brukar säga att Chagall har sin get och jag har mina mössor. Det är så här att man måste jobba igenom vissa saker innan man blir färdig, man kanske aldrig blir färdig med vissa motiv.

Mer läsning

Annons