Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fint sätt på borgmästarstigen

/
  • Ingen borgmästarstig, men samma idé. 1977 kom tecknaren OAs bild ”Artighet” på frimärke, i valörerna svart (75 öre) och röd (3:80). Czeslaw Slania var gravör.

Lokalhistorikern Barbro Sollbe känner igen sig i ett frimärke. Det ser ju ut som när man trampar Gamla Gefles kullerstensgator.

Annons

Den har förkommit som frimärke, tecknaren Oskar Anderssons kända vinterbild från 1905, ”Artighet”. För mig personifierar den det belevade grannumgänget i Gamla Gefle.

Liksom Albert Engström och Hasse Z verkade stockholmaren Oskar Andersson, signaturen OA (1877–1906), under den tid då svensk skämtpress blomstrade. OA hade en unik känsla för det absurda och skapade vad som anses vara den första svenska tecknade serien, ”Mannen som gör vad som faller honom in” (1902-1906). Det är den buttre mannen som klipper av sig högerhandens fingrar sedan han – motvilligt – handhälsat på en person han ogillar. Och som kastar ifrån sig sitt paraply på gatan i samma stund som regnet upphör.

Samme man sitter i en öppen båt i blåst. Hans hatt flyger i sjön. Han plockar upp en keps ur en innerficka, och även den blåser ner i vattnet. Mannen tar fram en hög hatt. När även den försvinner överbord, sträcker han sig till närmaste medpassagerare och sätter på sig hans hatt...

OA hann också arbeta som reportagetecknare för Dagens Nyheter. Men han blev inte ens 30 år. 1906, i ett tillstånd av förvirring tog han sitt liv. Han saknade familj och förankring, och hans komiska idérikedom (”Ett gott skratt förlänger käften”) kombinerades med svartsyn och kyla gentemot medmänniskorna.

Den upptrampade stigen i snön motsvarar, som jag ser det, Gamla Gefles borgmästarstigar. Så kallas mittremsorna av flata stenar, avsevärt lättare att trampa på än den omgivande kullerstensbeläggningen. Längs borgmästarstigarna går och cyklar man, när man är ensam. Vid möte kliver vardera personen åt sidan, och borgmästarstigen lämnas tom.

Den som, vid möte, faktiskt fortsätter röra sig på mittremsan hör hemma på annat håll och har inte förstått de lokala koderna. Det är inget att hetsa upp sig för. Det kan också handla om att den som har nedsatt rörlighet disponerar över mittsträngen. De rara kullerstenarna är besvärliga, exempelvis för den som drar en shoppingvagn eller har höga klackar. (Lite mer stenmjöl nerpressat mellan stenarna skulle göra underlaget mindre knaggligt.)

Sommartid vallas turistgrupper genom stadsdelen eller släpps av från någon buss och strosar i egen takt. Gamla Gefles gatumiljöer och hus är säkert stadens mest fotograferade – kyrkor, rådhus, teater och andra monumentalbyggnader får ursäkta. Historiskt intresserad lokalbefolkning, en förvånande stor grupp, guidas genom gränderna – bland annat i regi av Gävles kultur- och fritidsförvaltning, vars stadsvandringar i år börjar 19 maj på temat ”Gamla Gefle i yngre dagar”.

Ska vi mötas kring borgmästarstigarna?

Mer läsning

Annons