Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fotbollsboken om det riktiga landslaget

/
  • Den 8 juni klockan 22 svensk tid är det VM-avspark för Sverige-Nigeria i Kanada. Moa Svan är på plats.

Med villkorslös kärlek har Moa Svan skrivit en bok om det landslag som hon älskar. Förhoppningen är att få fler att dela hennes passion men också att göra fotbollsvärlden rättvis på riktigt.

Annons

"Det riktiga landslaget", som hennes bok heter, började som en ståuppakt. Moa Svan, ståuppkomiker och hängiven fotbollssupporter, gör som Svenska fotbollsförbundet fast precis tvärtom. När hon talar om fotboll på ståuppscener eller svenska bibliotek utgår hon från att publiken delar hennes verklighetsuppfattning.

I stället för att låta "allsvenskan" av tradition och per automatik betyda herrallsvenskan talar hon om damerna. När hon säger fotboll menar hon den fotboll som kvinnor spelar; punkt. I sin bok skriver hon om det hon vill läsa själv och som inte ryms i matchreferaten. Om hur Nilla Fischer, samma år som hon kommer ut ur garderoben och offentligt tackar sin fru, också skördar de stora framgångarna på fotbollsplanerna.

– Jag vill ha allt, jag vill veta vilken musik de lyssnar på, vilka moment de övar på just nu, vem som är bra på att nicka, att slå skott. När jag ser en match vill jag kunna säga "typiskt Kossemål" eller "oh, ovanligt, det där var bättre än hon brukar prestera".

Du har slutat följa herrlandslaget?

– Ja, absolut. Man får så mycket tid och energi åt det här i stället. Det är också väldigt befriande när någon frågar om jag sett herrlandslagets match och jag bara svarar att "nej, jag vet inte ens vad du talar om, jag tittar på Det riktiga landslaget i stället".

Pia Sundhages VM-trupp är redan på plats inför avsparken i Kanada. Ännu återstår att se om några författare kommer att skriva om fotboll på kultursidor likt Fredrik Ekelund och Karl Ove Knausgård i samband med herrarnas VM i fjol.

Fram tills dess finns åtminstone Moa Svans bok. Den kan ses som den tredje men kanske också radikalaste delen i en historieskrivning om svensk damfotboll. I "Damelvan" från 2005 skrev sportjournalisten Jennifer Wegerup om åren fram till 2003 då landslaget vann VM-silver och firades med Jas-eskort på hemvägen, men också om hur landslagscoachen Pia Sundhage under tre flickår, tills hon blev avslöjad av ett motståndarlag, spelade som Pelle i pojklaget. Uppväxtorten saknade flicklag.

Dessförinnan kom historikern Johnny Hjelms bok "Amasoner på planen - svensk damfotboll 1965–1980" som handlade om den svenska damfotbollens framväxt och motstånd under en tid då spelarna kallades för just amasoner, fotbollstöser eller till och med älvor i matchreferaten.

Varför inte bara hjältar, kungar eller drottningar, frågar sig Moa Svan? Hon tycker att dagens rapportering om just damlandslaget är problematiskt återhållssam.

– Det är så mycket som är skenbart opartiskt, men utan att vara det och den där dubbelheten kan jag själv bli förvirrad av. Även om man läser en fotbollstext som är jättebra, kan det i nästa sekund var så att fotboll i samma medium är lika med herrfotboll. Och den förvirringen är tröttsam, att i ena sekunden kastas mellan att kvinnofotboll är riktig fotboll och sedan, nej det är den inte alls. Jag vill att det ska finnas åtminstone en bok där det är tydligt hela tiden att allt är från samma perspektiv.

Sommaren 2013 rörde Lotta Schelin, Caroline Seger och de andra spelarna publiken till tårar när de sprang ärevarv efter semifinalförlusten mot Tyskland i EM. Ändå var det herrarna som stod i centrum på Fotbollsgalan samma år. Det var Anders Svensson som fick en bil efter att ha spelat 146 landskamper, nytt rekord, medan Therese Sjögran hade fått en plakett och en blomma för samma bedrift 2011.

– Efter EM blev Det riktiga landslaget väldigt populärt, det blev också mer populärt bland journalister att granska villkoren, vilket är ett mått på framgången. Men de här journalisterna kommer inte att vara så radikala att de driver utvecklingen framåt. Alla journalister är inte för rättvisa, de är för "lite bättre villkor", säger Moa Svan.

Mer läsning

Annons