Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fotografen med det stora och det lilla i fokus

/
  • MELLAN VÄRMLAND OCH ARLES. Fotografen JH Engström är aktuell med                                    boken ”From back home” och på fotofestivalen i Arles i sommar.
  • UR EGET LIV. Tvillingmoderkakorna är ur ”Wells (work in progress)”, den svit som visas upp i Arles.

Färden har gått hemåt igen – back home. Till Värmland, till ett rött hus i Östra Ämtervik. Men fotografen JH Engström har världen som spelplan, med utställningar i Arles och Wien på gång i sommar.

Annons

Det vilar som en smutsig hinna över det murriga sommarlandskapet utanför tågfönstret. Ljuset är matt, kontrasten låg. Det är nästan för bra för att vara sant: på resan till JH Engström ser naturen precis ut som i hans fotografier.

Eller tja, åtminstone i några av dem. JH Engström har gjort sig känd för att vara en stilbrytare, en eklektiker som använder sig av de redskap som för tillfället passar bäst. Ena dagen engångskamera, andra gången storformat, ena stunden en noggrant arrangerad porträttbild, i nästa en ögonblicksbild skjuten från höften.

– Jag är ingen kamerafetischist, konstaterar JH Engström lakoniskt.

– Jag fotar med olika tekniker och olika metoder, ibland är det mer snapshots, ibland är det väldigt tydligt att jag ska ta en bild. För mig finns det ingen hierarki där, att en metod av fotograferandet skulle vara mer sant eller mer värt än något annat.

Vid 39 års ålder är han en av Sveriges internationellt sett mest kända fotografer. Just nu visar Värmlands museum hans och vännen Anders Petersens utställning ”From back home”, men i sommar väntar utställningar med större strålglans. Han är en av tio fotografer som valts ut av årets kurator Nan Goldin att visa sina verk på fotofestivalen i Arles och medverkar dessutom i en samlingsutställning med några av världens bästa nutida fotografer på Kunsthalle i Wien.

Själv ser han sig inte så mycket som en del av den svenska fotogemenskapen utan mer som en internationell fotograf – en yrkesman vars bilder till största delen ställs ut och säljs utomlands. Men han bor i provinsen, sedan drygt en månad tillbaka i Östra Ämtervik i Värmland, dit han flyttat tillsammans med sambon Amanda Ooms och parets tvillingar.

– Jag tror att man alltid är ambivalent inför sitt ursprung. Inför den plats man kommer ifrån, inför sina föräldrar – men om man klarar det så är det nog klokast att försona sig med sådant där. Och jag gillar Värmland, jag bor ju här, säger han.

I ”From back home” utforskade han sina värmländska rötter, landskapet, människorna, sig själv. Sökandet är inte avslutat, men nu har nya projekt tagit vid. I Arles visar han delar av bildsviten ”Wells” som i allra högsta grad utgår från hans eget liv.

– Det ”Wells” handlar om är väldigt enkelt, egentligen. Det är en kärlekshistoria, en graviditet och en födsel. Och allt däremellan. Allt däremellan är kanske lika viktigt.

Noggrant väljer han de bilder som hör till den här artikeln. Ett dubbelporträtt med Amanda i knät, ett fotografi av en resväska som röntgas i flygplatsens säkerhetskontroll, en bild av de två moderkakorna efter tvillingfödseln. På ett sätt väldigt vardagliga fotografier, på ett annat plan smått oroväckande. De som gillar JH Engström älskar just den ambivalensen, andra retar sig på tvetydigheten. Vad är det han vill säga, vad är det han försöker ringa in?

JH Engström levererar inga tydliga svar. För honom är frågorna egentligen mer intressanta än svaren. Frågorna skiftar, men det han hela tiden återkommer till är ”vem är jag, hur är jag, vilka är andra, hur är de?”

– Många frågeställningar finns liksom en meter ifrån en. Man behöver inte åka till Afrika för att ställa dem. Det är samma existentiella frågeställningar oavsett om man har dem i sin absoluta närhet eller om man åker någonstans. Jag åker aldrig någonstans för att fotografera, kameran följer med mig snarare än tvärtom.

I sommar ska han för första gången sedan han själv var barn mest skrota runt hemma. Ladan utanför huset väntar på att göras om till arbetsrum, men dagis är stängt och JH Engström ska försöka varva ned och mest umgås med familjen. Kanske är det rastlösheten som ger hans bilder dess karaktäristiska nerv, men han är noga med att inte romantisera den oro som alltid funnits inom honom.

– Jag skulle önska att jag var mindre rastlös. Det kan låta charmigt, men det är det inte. Ett sätt att hantera rastlösheten är att uttrycka sig.

För honom handlar egentligen allt om just det – att uttrycka sig. Kameran är bara ett redskap, han hade lika gärna kunnat utveckla sin kreativitet med andra medel. Och precis på samma sätt som han rör sig mellan provinsen och den stora världen tvekar han inte att låta sina bilder vandra mellan det stora anslaget och det förment banala.

– Jag har en väldig kärlek till allt som är där ute, en sorts förälskelse i det oförklarliga. Det är fantastiskt vackert och fantastiskt sorgligt och det går sida vid sida. Det banala och det storslagna går hand i hand och det är något som jag måste förhålla mig till.

Mer läsning

Annons