Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Frihet blir lätt till ensamhet"

/
  • De tidigare framgångarna ser Therese Bohman som mer positivt än hämmande:
  • Therese Bohman ser sig, trots att hon är författare, mer som en bildmänniska än en textmänniska. Som yngre ville hon bli konstnär och målade mycket.

Intellektuella kvinnor som ger sig in i destruktiva relationer är ett återkommande tema i Therese Bohmans romaner. Två år efter framgångarna med "Den andra kvinnan" är hon aktuell med en ny roman.

Annons

Finns det en gräns för hur frigjord en kvinna får vara? Det är en fråga som Therese Bohman har ställt sig många gånger och som hon också utforskar i sina romaner. I "Den drunknade" (2010) inleder huvudpersonen en affär med systerns man, "Den andra kvinnan" (2014) handlar om en ung kvinna som har en relation med en gift man och i kommande "Aftonland" fascineras Karolina, professor i konstvetenskap, av en student hon handleder.

– Jag gillar att skapa de här situationerna där jag kan testa gränserna för vad en frigjord kvinna kan göra. Får man välja att vara svag? Eller att göra något destruktivt av egen fri vilja?

Therese Bohmans berättelser handlar om kärlek, lojalitet, svek och maktrelationer. De är också klasskildringar och i romanerna återvänder hon ofta till sina egna hemtrakter i Östergötland. Hon är född och uppvuxen i Kolmården utanför Norrköping och har delvis själv gjort en klassresa in i den kulturella offentligheten som hon nu är en del av i egenskap av prisad författare och kulturskribent.

– Jag är en lantis som hade föreställningen om att vara författare i Stockholm skulle vara en helt annan värld. Men det är det ju inte. När man väl är där så är det inte så märkvärdigt. Men jag har också en förmåga att devalvera värdet av allt som jag själv uppnår, på gott och ont. Jag blir glad, men har svårt att imponeras av mig själv.

Vid sidan av författarskapet skriver Therese Bohman för Expressen Kultur och arbetar halvtid som kanslist på organisationen Svenska PEN. Hon trivs bra med att ha fasta rutiner och ett jobb att gå till.

– Jag vill inte bara sitta hemma och skriva. Det känns slafsigt på något vis och inte så roligt att sitta i soffan hela dagarna. På sätt och vis vore det underbart att vara författare på heltid men jag tror inte att jag skulle må så bra av det.

Som yngre drömde Therese Bohman om att bli konstnär men bytte sedan ut måleriet mot att studera konstvetenskap. Skrivit har hon alltid gjort på något vis – i anteckningsböcker, nätdagböcker, på bloggar och Twitter. I en av de senaste bloggposterna resonerar hon om vad en feministisk bok egentligen är. Huruvida hennes böcker är feministiska vet hon inte och hon har heller inga ambitioner att de ska vara det. Hon har svårt för begreppet systerskap och det kollektiva. Feminismen och systerskapet skapar nya normer för hur man ska vara inom den gruppen och handlar om att bli godkänd av andra kvinnor. Och det är hon inte intresserad av.

I stället lockas hon av bilden av det romantiska geniet, flanören, den manliga konstnärsmyten – ett ideal som kvinnor borde ha lika stor tillgång till som män. Och det är just friheten i de rollerna som intresserar. Balansen mellan frihet och ensamhet återkommer hon ofta till.

– Det är ett evigt dilemma hur mycket friheten får kosta. All gemenskap innebär att man på något sätt gör avkall på sig själv. Det kan vara vackert, men när är det värt det och inte? Frihet blir lätt just till ensamhet.

Therese Bohman skriver som nämnt sina berättelser i soffan i lägenheten på Södermalm i Stockholm med datorn i knäet. Men idéerna och scenerna hon bygger sina romaner av kommer oftast under promenader med musik. Under skrivprocessen ser hon på sina romaner som filmer. Hon gör ett soundtrack till varje bok som hon sedan lyssnar på under arbetet med boken. Till "Den andra kvinnan" var det bland annat Lana del Rey som inspirerade. I soundtracket till "Aftonland" finns musik av artister som Alphaville och Jonathan Johansson.

När vi ses har "Aftonland" precis skickats till tryck. Trots tidigare framgångar är Therese Bohman nervös, men också lättad över att vara klar och att nu få gå vidare.

– Det är speciellt att syssla med något som är så ensamt och privat, allt som man skriver är en produkt av ens tankar och en själv. När man har skrivit på något i flera år kastas det ut i offentligheten och bedöms. Det är en brutal grej.

Redan innan "Aftonland" har nått bokhyllorna har Therese Bohman börjat på en ny roman.

– Nu är jag i den fas som är roligast med att skriva en bok. Den när man får gå in i en ny värld – hitta på saker som en gud. Jag kan bli helt uppslukad av det.

Mer läsning

Annons