Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästriklands första flora – klar efter galet mycket jobb

/

Boken som tagit så lång tid att göra att flera av eldsjälarna hann avlida under arbetets gång. Men vilket praktverk!

Annons

Gävle var först i Sverige med ruccolasallad.

Och då talar vi INTE om när den blev hipp i matbutikerna.

Ruccolan växte vilt här redan på 1800-talet. Långväga båtar tippade barlast i vilken frön från sydländska växter började gro.

Gävle hamn är ursprunglig fyndplats i Sverige för ett fyrtiotal arter. Däribland ruccola. Men även kanariegräs, strimsporre och råttsvingel.

Det är inte klokt vad mycket man kan lära sig i ”Gästriklands flora”.

Andra fackböcker bleknar. I jämförelse med detta praktverk. Gästriklands första och enda flora. Äntligen klar – efter 25 års galet botaniserande.

Det har tagit så lång tid att flera av eldsjälarna som var med från början hunnit avlida under arbetets gång. De får inte uppleva det imponerande resultatet.

”Vi får tänka på dem och minnas dem”, säger bokens huvudredaktör Peter Ståhl.

”Gästriklands flora” har ljuva landskapsblomman liljekonvalj i gnistrande tryck på den naturlinneklädda pärmen. Inget har sparats in på vad gäller formgivning och illustrationer. Nästan 800 sidor. 400 foton och teckningar. 700 kartor.

Och man kan inte ens föreställa sig att någon skulle ha slarvat med ett fakta.

Däremot är denna flora inte komplett. Men enbart av orsaken att en flora aldrig blir komplett. Arter invandrar och utvandrar med kulturlandskapets – och klimatets – förändringar. Igenväxta betesmarker får andra växter än förr. Avgaser ger inte samma blomster som djurspillning längs vägarna.

På så sätt berättar boken också om Sveriges historiska utveckling, inte blott arternas lokala uppkomst.

Med järnvägsrälsen som lades flyttade exempelvis järnvägsväxterna in – renfanan har ökat starkt sedan 1800-talet.

Ogräset linsnärja sågs senaste 1924 (!) i Iggöns sista linåker. Utrotat som många andra arter av handelsgödsel och renare utsäde.

Dagens nu minskade jordbruk har å andra sidan släppt lös horder av konkurrenskraftigt hundkäx och kirskål i markerna.

Florans naturnära pärm vittnar om mer än om enbart omsorgsfull design. På insidan omtalas att tryckningen av boken är klimatkompenserad. Miljömedvetenhet är en självklar förutsättning för vår tids botaniker. Tillståndet i Gästriklands natur hänger ihop med hur den behandlas av människan. Linné räknade ståndare och pistiller – hans efterföljare i dag har mer anledning att titta på termometern.

Å andra sidan signalerar texterna i ”Gästriklands Flora” ingen överdriven benägenhet att hänvisa växtlivets förändringar till klimatförändringar. Botanikerna är kartläggare och inventerare, inte domedagsprofeter. Runt 50 entusiaster i Gävleborgs Botaniska Sällskap har metodiskt undersökt landskapet, bit för bit, indelat i 200 rutor. De har gjort utflykter till gödselstackar såväl som botaniserat inomhus i arkiv.

”Allt arbete har skett ideellt. Det skulle ta en anställd mycket kunnig botanist över tio år att göra motsvarande arbete om personen arbetade varje dag hela sommaren”, berättar Peter Ståhl.

De hisnande siffrorna: totalt har gjorts 315 000 artfynd från mer än 30 000 växtlokaler.

1950 utkom skriften ”Natur i Gästrikland” i en svensk landskapsserie, sedan dess har Gästriklands natur inte blivit sammanfattad. Förrän nu.

Ungefär samtidigt får också Gotland en ny flora.

”Det har varit en epok med landskapsfloror sedan 1980-talet. En unikt svensk företeelse som väl får ses som en del av det Linneanska arvet”, konstaterar Peter Ståhl.

Hade Linné varit stolt över det arbete som gjorts? Ja, säkert, mäkta stolt. Även om han inte kunnat tyda GPS-koordinaterna.

Gästriklands flora var nämligen digital redan från start. Den första PC:n införskaffades 1989. Flera generationer datorer har sedan dess slitits ut.

”Gästriklands flora snart i bokform” rapporterade en tidningsrubrik i september 2000. Snart visade sig vara 16 år.

Men nu finns den alltså på riktigt. Att bläddra i. Ett uppslagsverk där naturligtvis varje art finns beskriven. Där en dessutom kan läsa allmänna texter exempelvis om landskapets vegetation och få tips på botaniska utflykter.

Gästrikland är den typiska blåbärsskogen, får vi veta. Vildväxande gräslök finns på Gåsholmen. Fjällögontröst är inte poesi utan en vanligt förekommande halvparasit. Och åtskilliga för landskapet nya växter har rapporterats från Forsbackatippen…

Själv får jag också svar direkt på varför rallarrosen expanderar så rasande på min sommarstugetomt; den kallas inte för inte en framgångsrik kolonisatör.

Hälsinglands Flora sägs efter Gästriklands stå på tur. Men det är nog säkrast att ligga lågt med att utlova utgivningsår.

Mer läsning

Annons