Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästriklands nördigaste praktverk

/
  • Mer än en bok. Även nothäfte, inspelade intervjuer och danser medföljer.
  • Lotta Lindmark, Benno Eriksson och musikern Tony Wrethling på besök hos dansuppgiftslämnaren Robert Olsson i Skutskär 1983.                  Foto: Lars Rosenblom
  • Gårdsdans vid bröllopsfest i Brunn, Hedesunda, 1919.                   Foto ur boken

Efterlängtat releaseparty, det kan ni svänga era lurviga i polketten på. I dag är det dansboksläpp i Gävle Konserthus. Förberedelserna började 1969! Vi bläddrar oss igenom ett praktverk.

Annons

Gävlebon Benno Eriksson är en riktig nörd. Det måste vara något av det finaste man kan vara. Hans envishet har resulterat i den hittills största och stoltast av Gästrikeböcker. I det smalaste av ämnen.

Arbetet påbörjades redan i slutet av 1960-talet. Nu är det 2015. Nu finns boken. Äntligen klar. Författare Benno Eriksson verkar riktigt överraskad själv. Plötsligt dök pengarna upp för att bekosta ett mastodontverk om äldre dansformer från Gästrikland.

Ni läste rätt. Äldre dansformer från Gästrikland. En dokumentation för museum? Ingalunda. Det här är en praktfull bok som orangeglatt och ogenerat kräver uppmärksamhet.

Hur svängde man om förr? I lador och på dansbanor?

Det är faktiskt inte lätt att veta, när de som kunde visa stegen och handfattningen dött ut. Kunskapen går förlorad för alltid.

Det kallas ibland för immateriellt kulturarv . Sådana värden som inte går att ta på. Benno Eriksson och i hans sällskap spelmannen Tony Wrethling har räddat en del av Gästriklands immateriella kulturarv. Något så betydelsefullt handlar det om.

Många är kvinnorna som berättar att de slutade ju när de gifte sig. Det har gått ett helt liv sedan sista dansen. Men takterna kan sitta i. Benno Eriksson bjöd upp till en polska med Linnea Södergren, född 1898; ”hon var mycket säker på sina steg”, och dansade hambo baklänges med Agnes Eriksson, född 1903.

Insamlandet av danssteg har skett just genom hembesök. Benno Eriksson och Tony Wrethling hälsade på hos till åren komna gästrikar och röjde undan mattorna på deras köksgolv.

Lyssnade, tittade, dansade, spelade in, antecknade och upptecknade låtar. Totalt 46 dansvarianter har hittats under 20 års fältarbete. Typiskt gästrikska sätt att dans polskor, schottis och vals, och annat som Polka-Hopps, Gubbjuck och Björnvals vars kroppsnära utförande mest liknade brottning. Lokal kulturhistoria.

Jag hoppar över detaljerna – som finns i mängd för mer dansanta personer – och läser hellre berättelserna. Om danshällarna och dansvallarna som var gamla tiders dansbanor i naturen (mytiska dansarhedar talas det också om). Om hur nysulade stövlar blev nernötta på en kväll. Om Kalle Karlssons fotstamp med klackarna. Några röster ur det förgångna:

”Man lär ha satt dansbanan på stenar från grunden till det forna kapellet , så att Västanbynborna blev hållna för att vara lite syndiga.”

”Vi kunde dra till och dansa i kåkarna hur som helst. Dom spelade till vad fan som helst då.” (Ockelbotrakten)

”Vi fick betala varje dans 10 öre eller så. Polis fanns inne där hela tiden.” (Gävle)

”Jag lärde mig dansa 1906 efter nattvardsskolan, det var en flicka som lärde mig, hon fick takten i mig på en gång och sen ville hon bara dansa med mig, vi höll till i nystun.” (Järbo).

”Dans var vanligt vid Trefaldighetskällan på tomten hos Herbert Jansson. Då spikade 15-20 man raskt ihop ett dansgolv under dagen, det blev dans på kvällen och det revs sedan dagarna efter.” (Ovansjö)

Jag har kallat Benno Erikssons livsverk för en bok. Det är egentligen på tok för snålt. Medföljer gör massor av film- och ljudmaterial, liksom ett nothäfte. Omfattningen och noggrannheten är akademisk.

Bidrag från en rad kulturinstitutioner och privatpersoner har gjort att danshistoriaprojektet ”Som förr” blivit verklighet. Gästriklands Folkdansring har redan från början stått för bensinpengar. Men människorna ute i byarna ska inte glömmas. De har uttryckt sin förvåning och glädje över att bli tillfrågade, skriver Benno Eriksson:

”Jag känner en stor tacksamhet över att ha fått träffa dessa personer som upplevt vardag och fest under helt andra betingelser i ett helt annorlunda Sverige.”

Och vad som utmärker en bra gästrikedansare har vi nu lärt oss. ”Det skall ej vara storniga utan mjuk i knäna”.

Mer läsning