Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grillande grabbars glöd

/
  • ALLVARLIG. Grillmästare Morberg bjuder inte på många leenden när han grillar. Kristian Ekenberg läser om män som för in machismon till matlagningen och önskar att de kunde fortsätta vidare till andra delar av hemmet.

Annons

Tre män på en liten ö i Hamrångefjärden. Vi har dragit upp några abborrar som ska grillas. Vi är inte direkt män av Per Morbergs och Börje Salmings kaliber, och jag gissar att jag inte är den enda som är lite stolt över att vi har lyckats skruva ihop den nyinköpta grillen. I en akt av storsinthet överlåter jag själva grillningen till min vän, och i ett ögonblick av dumdristighet, visar det sig sedan, refererar jag till honom som grillmästaren. Allt med den ironi, tjock som röken, som tre inte särskilt manliga män kan uppbåda inför denna urscen av machismo.

Som en kulturintresserad modern man, som för övrigt mest umgås med kvinnor, trodde jag att jag stod över sådant här. Men efter att ordet ”grillmästaren” har lämnat mina läppar, märker jag direkt hur jag kommer i ett mentalt underläge. Jag kunde lika gärna ha kallat honom för alfahannen.

”Varför är det mest killar som grillar förresten?” frågar sig Per Morberg i baksidestexten till hans ”Morberg grillar”.

Ja du, Per, kanske för att män tittar på kvinnorna med ögon som glödkol om de kommer för nära grillen.

Både Morbergs och Börje Salmings böcker inleds med bilder på glöd och sprutande eld, som om de vill signalera att detta är en resa till helvetet, eller åtminstone ett järnbruk, och inte ett kök som råkar stå utomhus.

Samma sak som Pluras bara fläskmage signalerar i tv-programmet ”Mauro och Pluras kök” – här är det en man som arbetar så att svetten lackar.

En första jämförelse mellan våra två konkurrerande grillmästare, skvallrar om att Per Morberg (som gjorde entré som alla mäns favoritkock när han skalade potatis med högtryckstvätt) är den som får jobba lite hårdare för att inte framstå som en fjant i förkläde, sina testosteronsprutande tv-shower till trots.

Han inleder sin text med att referera till neandertalare, som grillar och ”skriker och glufsar i sig”. Vi män som läser är i trygga händer, får vi genast en försäkran om – på neandertalarnas tid fanns inte några Prideparader.

Salming får snarare tona ner sin manlighet, för att vi ens ska våga närma oss hans grill. ”Jag är en riktig mjukis”, förkunnar han inledningsvis, följt av: ”Åtminstone när jag har snörat av mig skridskorna.”

Salming kostar också på sig några leenden, medan Morberg sätter på sig begravnigsallvaret; man får intrycket av att han ska kremera och inte grilla. Salming marinerar i en avslappnad svart t-shirt, medan Morberg på ett par bilder poserar i pilotbrillor och en basker som för tankarna till någon galen, vrålande överste i en Vietnam-rulle. Vad vill han säga med den maskeradkostymen? Kanske att han själv har avlivat vildsvinet på grillen medels ett jaktflygplan precis innan bilden togs.

Hans recept innehåller många förmaningar, och man känner sig som en skolpojke inför hans versaler. ”RÅVARAN, RÅVARAN, RÅVARAN". Jaja, pappa!

Vill läsaren lära sig grilla eller försöka snappa upp en del av manlighetsmystiken? För att försäkra sig om att vi ska veta att vi aldrig, ALDRIG, kan konkurrera med honom, meddelar Per Morberg på ett ställe att ölglaset som vi ser på bilden, det har han minsann gjort själv.

Kvinnliga vänner klagar på att när män ska hjälpa till i hemmet, annekterar de just matlagningen. Grillen har likt garaget alltid varit mannens domän, men så icke köket, såvida det inte är ett restaurangkök. Den storskaliga matlagningens maskulinitet har redan etablerats med böcker som Anthony Bourdains ”Kitchen confidential” och Bill Bufords ”Hetta”.

Även om det är lätt att raljera över grillmästarnas gallimatias, är det i grunden positivt att knapsunojiga män får se att man inte behöver vara fjolla bara för att man håller i en stekspade. Men matlagningen och grillningen i synnerhet känns redan gjorda. Man önskar att dessa herrar kunde gå vidare och vara förebilder inom andra områden i hemmet (i höst kommer i stället ”Morberg jagar och lagar”).

Jag skulle vilja se ett städprogram där Morberg tävlar om att stryka en skjorta snabbast, få det ultimata suget i dammsugaren och torka den renaste babystjärt som någonsin torkats.

Men risken är väl att han åter plockar fram högtryckstvätten för den sistnämnda uppgiften.

Mer läsning

Annons