Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gripen av Ostens demoner – sagolikt nödvändig film

/
  • Sjuåriga Ti (Esther Quigley) måste rädda sig själv och sin psykiskt sjuka mamma (Maria Sundbom) i Suzanne Ostens film.
  • Sjuåriga Ti (Esther Quigley) måste rädda sig själv och sin psykiskt sjuka mamma (Maria Sundbom) i Suzanne Ostens film.

Bengt Söderhäll skriver om de senaste veckorna mest omsusade film, Suzanne Ostens barnfilm som blev barnförbjuden. Premiär i dag, dock inte i Gävle. Men manusförfattaren är nära oss – han jobbar på Folkteatern.

Annons

Det har nu gått 77 timmar sedan eftertexten rullade på Biografen Grand, en text som var en klippdockelek som i sig var värd ett biobesök. 77 timmar och den verkliga sagolika berättelsen om Flickan Ti och mamman har hållit sitt grepp oavbrutet.

Grepp? Ja, ett grepp som sakta och säkert, inte sakta men säkert, gör blickar från det förgångna begripliga. Barns frågor om vi äter tillsammans varje dag i vår familj. Om smutsiga kläder och sömnbrist för unga med för övrigt oklanderligt beteende.

Flickan Ti, åtta år, bor med Mamman och i Mamman bor Demonerna, osynliga för Ti, men mycket synliga för Mamman.

Emellanåt vill den som ska bedöma en film, en bok, en föreställning alls inte göra det. För att det tog. DEN tog. Den förflyttade medvetandet som ännu inte hittat ord för det sedda. För den här gången är det en film. Om betygsskalan är 1-6 som tärningsprickar innebär det förakt. Det här är en verkligt sagolik film där det tabubelagda själsligt svåra öppnar oss för förståelsen och omfamnandets både vassa och mjuka sidor.

Och allt är begripligt. Och läraren förstår barnet. Och läraren är en människa som ser. Som handlar. Och mamman kan inte alltid men vill oavbrutet vara mamma och god. Och flickan vet inte annat och kan. Kan. Demonerna i mellanrummen har en arbetsam vardag, eftersom flickans kraft är så stor och mammans svaghet inte övertrumfar flickans vilja, hopp och kärlek. Och det slutar bra.

Flickan Ti vet inte annat och om barnet inte vet annat så är det barnet vet alldeles normalt och i skolan ser barnet annat och då blir det än möjligare att begripa. En själssjuk mamma som älskar en och som en älskar är fullständigt normalt och Suzanne Osten visar att livet är större än vi trott och att det som gör ont kan bli gott.

Ja, nu har jag skrivit om en film om ett barn och en mamma som har ont i själen och demoner som endast en mamma ser. Och det är hemskt. Och så har många det. Och nu kan vi tala om det. Och jämföra. Och kanske förstå. Och hjälpa. Fast. Somliga vill stjälpa, eftersom Statens medieråd inte vill att barn som lever i Tis värld ska få se filmen förrän de blir 15 år. Trots att Ti är tydlig med att inleda filmen med att det går bra. Och att hon också i slutet av filmen berättar att det gick bra.

Ja, som någon sa: Det borde vara straffbart att barnförbjuda denna nödvändiga film för barn och vuxna. Gå och se. Tillsammans. Ta en fika efterpå. Vila i fimens berättelse en stund. Tala om den en stund. Eller flera stunder.

Mer läsning

Annons