Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håkan Attius: Gammal hederlig läsning – om den svenska folkskolans 175 år och vad vi borde lära oss

Håkan Attius i Gävle skriver om den jubilerande svenska folkskolan – och påpekar: "Vad vår tid behöver är att lära läsa på annat (det vill säga gammaldags) sätt".

Annons

I år, 2017, har det gått 175 år sedan den allmänna folkskolan infördes i Sverige. Vad den skolformen inneburit för emancipation, kulturell och demokratisk utveckling i vårt land är svårt att till fullo omfatta. Även om skolreformen naturligvis också inneburit normativt tvång, hyllande av kung, fosterland och kyrka, överväger troligen de positiva effekterna av folkskolans införande 1842.

Läsning i fokus på sagostund i en skola på 1970-talet. Bilden visas i folkskolans jubileumsutställning

Redan i begynnelsen ställdes läsningen i fokus, därom vittnar samtida kyrkböcker som försetts med anteckningar om läs- och skrivkunnighet liksom om förståelse av katekesen, uppgifter som baserats på husförhörslängderna.

Läsningen tycks ha omfattats av närmast monomant intresse: läsningen kunde frigöra (men också stjäla tid från nyttigt arbete!) och bidra till den egna och till samhällets utveckling; även den obemedlade individen skulle ha rätten till utbildning. Det kom att dröja ännu många decennier innan den sociala utjämningen av tillströmningen till de högre läroanstalterna ägde rum – för att inte tala om kvinnans rätt till universitetsutbildning.

Men stenen var i rullning! Utvecklingen fick också stark draghjälp av folkhögskolorna som började växa fram runt om i landet från 1860-talet. Småningom kom även bildningsarbetet i de fackliga sammanslutningarna att drivas av ambitionen att åt gemene man förmedla läskunnighet. Med tillkomsten av de svenska folkbiblioteken skedde en förskjutning av läsningen ”från kyrka till skola, från katekes till basfärdighet, från teologi till pedagogik, från högläsning till tyst läsning, från känd till okänd text” (Egil Johansson).

Folkskola, 1938.

Läsning och allmän (folk-)bildning betraktades under 1900-talets första hälft som den avgörande kraft som skulle förändra samhället: den borgerliga kulturen skulle erövras åt arbetarklassen. Det är ingen slump att förlag som Ljus (vilket kongenialt namn!), Folket i Bild och Svalans bokklubb satsade på billiga utgåvor av klassisk litteratur som ofta kolporterades av cykelombud.

Ronny Ambjörnson har satt denna ambition i samband med ett annat ideal som skulle föra arbetarklassen framåt-uppåt, nämligen skötsamhetsidealet: nykterhet, flit, bildning, till och med sammanträdes- och argumentationsteknik utgjorde vägen till det nya (klasslösa?) samhället. Hur många av Sveriges regeringsledamöter under 1900-talet har inte kommit till taburetterna den vägen!

I dag står vi inför behovet av en ny analys av läsfärdighet, som är användbar för olika slags texter. Nya beteendemönster i de elektroniska mediernas tid gynnar vad forskare kallat ”blädderläsning” – ofta mot musikbakgrund och skumläsning. Vad vår tid behöver är att lära läsa på annat (det vill säga gammaldags sätt): uthålligt, intensivt, kreativt, kritiskt.

Det behovet kan fyllas av välutrustade folk- och skolbibliotek med tillgång till kunnig personal och välförsedd kassa för kloka inköp.

Sofia skola på Södermalm. De stolta orden finns kvar än i dag.

Mer läsning

Annons