Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Häpnadsväckande skogsfoto i Wij

/

Fotografen Roger Karlssons bilder får vår konstkritiker att häpna! Här granskas utställningsutbudet i Wij trädgårdar i sommar. Det är ovanligt mycket att se.

Annons

Skog, blommor och något om människor ryms i sommarens utställningar på Wij trädgårdar i Ockelbo. Edvard Koinberg visar foton i stort format av blommor på temat Växternas kärleksliv, medan Roger Karlssons foton ger besökaren chansen att möta skog skogsmaskinerna inte kommit åt. I Herrgården visar Lilliana Ponce de León porträtt och i Tröskladen har 32 konsthantverkare skapat en skog i textil.

Edvard Koinberg har fotograferat blommor sedan 1999. Inte som illustrationer, utan när blommorna tyckts honom som mest intressanta, som när papegojtulpanens blad kråmar sig som på en gammal holländsk målning, eller när svärdsliljans frön ligger redo i sin kanotliknande skida och snart ska ge sig ut på sjön för att spridas, när hästkastanjens vita rot börjar synas eller när krolliljans två röda blommor pekar åt varsitt håll som två med koll på omvärlden.

Edvard Koinbergs har alltså inte fotograferat exotiska växter, utan de han hittat i sin trädgård i Uppland. En viktig poäng med utställningen är att besökarna kan få nya ögon för blommorna i den egna omgivningen – hur hårig vallmoknoppen är, hur filtliknande en rabarber kan vara eller hur grafiskt skön ängshavrerotens fröställning är.

Edvard Koinberg kallar utställningen en hyllning till Carl von Linné, som för mer än 250 år sedan skrev att blommor med sina pistiller och ståndare inte är något annat än växternas könsorgan. Hursomhelst, det pågår ett slående vackert och intressant kärleksliv i Ateljén på Wij.

Roger Karlsson, som bor i Åmot, har gjort ett jättejobb med sina foton när han letat upp små rester av gammelskog mellan kalhyggena, de flesta i västra Gästrikland. Det finns en saklig poesi i skildringarna av dessa dolda rum i raviner och längs bäckar utom räckhåll för maskinerna.

Ett foto från Lingboskogen får mig att häpna. Det kunde vara ett vattendrag i den artrika regnskogen. I bild efter bild noterar Roger Karlssons foton ljuset mellan gamla träd, de gula björkbladen på orörd mossa, resterna av en äng som en fors mellan granarna, rotvältans jätteöron vid den stora, djurliknande stenen, ormbunkens höstfärger som kunde tas för en fasan, de tunna slanorna som tycks bygga en katedral och det kala anonyma lövträdet som kvävs i barrskogen.

Man känna sorg över att dessa små, dolda rum är det som återstår sedan skogsmaskinerna rakat rent intill. Kritiken tycks självklar i dessa foton av det så kallade rationella skogsbruket, som i åratal ödelagt sådana här skogar och förvandlat en stor del av den skog vi tror finns till ett slags åkrar.

Liliana Ponce de Leóns utställning i Herrgården domineras av porträtt. De har en mörk historia. Konstnären kommer från Colombia, ett land där människor försvinner i interna konflikter. När hon såg foton av saknade, började hon måla deras porträtt. Efter hand kom porträtten bli mytiska gestalter som Lilith och Medusa.

Hon har också målat Lucy, som skapade rubriker 1974, en tidig människa som levde för över tre miljoner år sedan och som hon gett både kvinnliga och manliga drag. Där finns också växtguden Bachué som död.

Det är i mitt tycke en ganska ojämn utställning. De finaste porträtten lever på sina ögon, sin blick. Och Medusas antydan till småleende är ytterst subtilt.

Träden i Tröskladan på Wij består inte bara av lindade, stickade och virkade stammar, utan där finns bark av lappar – och av skjortor och slipsar. I denna skog finns fåglar och holkar, en ekorre, myror, stubbar och svampar. Bakom verket står 32 konsthantverkare och även om man inte riskerar att gå vilse, kan man glädjas åt kreativiteten och den inbjudande atmosfären: här finns plats för barn, för samtal och läsning och kanske diskussion om varför barn för tio år sedan lekte utomhus dubbelt så mycket som i dag.

Mer läsning

Annons