Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har ni redan glömt hur det var?

/

Annons

Tonåringarna därhemma blir nostalgiska: åh, jag kommer ihåg när jag var liten...

Pulkabackar, rosiga kinder, varm choklad?

Nej, de kommer ihåg vilka dataspel de spelade.

Mias Mattehus, Tidsmaskinen, Pettson & Findus.

Bilderna ur spelen är det som satt spår i en generation som föddes samtidigt med att svenskarna skaffade pc.

”Dänna är till däj, grodan” gnäggade mattehästen Mia om barnen räknade fel på antalet småkakor i kakfabriken. ”Åh, grodan!”, suckar 17-åringen.

Men en sorts barndomsminnen är sig trots allt fortfarande lika: bilderna på väggarna i ett hem etsar sig fast. Tavlan med det läskiga clownansiktet. Ett ödesmättat landskap. Bligande älg. Bister förfader i tjock ram.

Så otäcka att gå förbi om man måste tassa upp på natten.

Till och med detaljerna på mormors tapeter brukar vara inristade för evigt i ens hjärnbark. Lika skarpt som övertygelsen att sommarlovens alla dagar var soliga som på ett överexponerat fotografi.

Små barn som växer upp i Gävle i dag kommer dessutom att ha Stortorget bland sina bildminnen. Kanske kommer de att känna det som att torget under hela deras barndom var en förbjuden zon där mystiska varelser och fordon rörde sig långt borta. Där det dagligen öppnades nya spännande, vindlande, farligt ojämna grusstigar.

Ombyggnaden har pågått snart ett år och fortsätter till minst juli 2010. Lång tid även för vuxna personer.

Men hur arbetet fortskrider ser man egentligen först från ovan.

Friskis & Svettis gym på andra våningen i hörnan ovanför Centralbagierets butik visar sig vara bästa utkiksplatsen.

Stenläggningen är klar på mitten och längs kanterna. Här och där.

Det verkar ofattbart att delarna till slut ska växa ihop, exakt på millimetern. Men det som liknar en röra av lastpallar, slangar, rör, bräder, stora grävskopor, små maskiner, mätinstrument och kross, är avancerad ingenjörskonst.

Alla bitar kommer, på ett för oss utomstående närmast gudomligt sätt, att falla på plats.

Jag tänker att de som jobbar därnere kan plattsättandets grammatik – precis som språkexperten vet exakt var kommatecknet ska sitta.

Kablar och vattenposter är markläggarnas semikolon och böjningsmönster.

Kommer vi att minnas sen, när vi sätter fötterna på Stortorgets nya hällar och smågatsten, hur det var? Då när arbetsklädda människor rörde sig målmedvetet innanför stängslen och skapade ordning ur kaos.

Nej, inte vi. Allt jobb som lagts ner är glömt samma sekund som den nya bilden av Stortorget ersätter den föregående.

Men de som var små kommer att minnas. Femåringarna för vilka Stortorgets ombyggnad var något som tycktes pågå alltid.

Kanske blir de som vuxna till och med nostalgiska över ett byggstängsel. Bodil Juggas

Mer läsning

Annons