Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Häxan på Operan

/
  • HÄMNARE. Katarina Dalayman i ”Elektra”. De blodiga dåden syns inte på scenen men hörs i musiken.

Annons

Katarina Dalayman har gjort nästan alla svåra roller. Men i ”Elektra”, som har premiär på Kungliga Operan i dag, gör hon ändå sitt största kraftprov hittills på operascenen. Nästan varje ton sjungs med hämnden som drivkraft.

Som en svartklädd medeltida häxa vaggar hon runt på scenen. Håret är långt och stripigt. Medan hennes syster trippar runt på klackar och i tuttig Marilyn Monroe-klänning är Elektra förvisad till ladugården. Systern, fånge även hon om än i moderns blodbesudlade palats, drömmer om man och barn. Elektra längtar bara efter att hämnas sin faders död.

– Tänk bara att inte få bo hemma hos sin mamma och syster utan ute bland djuren. Syrran, hon kommer in med fina kläder. För mamman är hon så mycket lättare att ha att göra med, det är bara till systern hon klagar.

Katarina Dalayman är på scenen nästan oavbrutet. Hennes röst fyller hela salongen i en brett orkestrerad opera. De blodiga morden sker aldrig inför publik men hörs i musiken. Det orkestrala är minst lika expressivt som det vokala. Ibland dissonant och modernistiskt.

Hennes Elektra är mindre galen är i många andra uppsättningar, framhåller hon, men aldrig tidigare har Katarina Dalayman uttryckt så mycket hat så länge.

– Hon hatar fullt ut, utan att skämmas. Det är det hon är känd för. Det är så hon orkar överleva.

Richard Strauss ”Elektra” hade urpremiär 1909. Librettot är skrivet av Hugo von Hofmannsthal.n

(TT Spektra)

Mer läsning

Annons