Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hela tiden med glimten i ögat

/

Annons

Under de åtta år som jag besökt Kammarmusikfestivalen i Sandviken har det inte gått ett år utan att jag förundrats över klassen på de artister som framträder, och på den humor, kunskap, glädje och värme som alla bjuder på. Men detta år tror jag de konstnärliga ledarna Tobias Carron och Mats Widlund överträffat allas vildaste fantasier.

Nog för att det var 25-årsjubileum, men vem hade väntat sig att få se en hel stråkorkester på den lilla scenen i Drottningen? Inte jag i alla fall. Men som avslutning på hela festivalen spelade den ca 15 personer starka orkestern under ledning av den litauiske dirigenten Robertas Servenikas. Först tillsammans med gitarristen Per Skareng i tre Beatlesmelodier, och avslutningsvis i Tjajkovskijs Serenad. Det som slog mig var att de var så otroligt samspelta. Har de verkligen bara spelat ihop dessa få dagar?

I övrigt höll kavalkaden samma höga klass som vanligt. Humorn ligger ju och bubblar under ytan genom hela festivalen, men under kavalkaden dyker den upp och blommar ut som bara den. Olle Persson är Marlena Ernmans manlige motsvarighet när det gäller att bjuda på sig själv och sjöng både en rolig Barberare från Sevilla och en Schumannsk arborist som ansade Elisabeth Husmark.

Quirogakvartetten var inte sämre de. De bjöd på en gissningstävling som samtidigt var en överraskning och ett tack till festivalens konstnärliga ledare. Ett tema, Happy Birthday to You, spelades tillsammans med 11 variationer där vi skulle fundera ut i vilken kompositörs stil den spelades. Det var allt från Bach till Scott Joplin och det hela framfördes med glimten i ögat. Förresten, en rättelse, det är Cibrán Sierra som pratar svenska och inget annat.

Kvällen gästartist blev för min del, förutom festivalorkestern, kvällens stora behållning. Årets solistprisvinnare Per Gross, blockflöjtist, spelade med en sensationell teknik där det i första stycket lät som han spelade på flera flöjter samtidigt. Och i det sista gjorde han också det, på två närmare bestämt! Däremellan hann han visa på ett fantastiskt tempo i fingrarna i Den engelska näktergalen av Van Eyck. Som Husmark sa: Han är en trollkarl på sitt instrument.

Cellisten Torun Saeter Stavseng fick årets stipendium bl a för vacker klang och gestaltningsförmåga, och det är bara att hålla med. Och så alla övriga artister som jag inte nämnt. Man har ju så begränsat med utrymme när man recenserar, och det märks verkligen en sån här gång. Men ni har alla gjort ett bestående intryck med era fantastiska framträdanden.

Så hur blir det, ni som bestämmer i Sandvikens kommun? Vill ni bli ihågkomna som dem som sänkte Kammarmusikfestivalen? Vet ni egentligen hur många världsstjärnor som besöker och har besökt er lilla stad under dessa år? Det verkar ni inte göra eftersom ni inte ens behagar komma till konserterna. Nej, ta ert förnuft till fånga och se till att det blir en Kammarmusikfestival även nästa år och åren därefter. Det är de som arbetar med detta värda, men framför allt, det är Sandviken värt! 

Mer läsning

Annons