Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helgen när kulturministern pinkade in sitt konstrevir

/
  • Redan institutionaliserad. Missade du utställningen på Länsmuseet i Gävle i somras, Lena?
  • Statens konstexpert.                         Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth med lagliga tavlor på väggarna.

Annons

I dagens Sverige bestämmer kulturministern vad som är konst och inte.

Ja, visst låter det heltokigt.

Men det är resultatet sedan kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gick på konstutställning och blev upprörd över ett av konstverken.

Det togs bort.

”Inte konst”, tyckte hon. ”Usch”.

Och varför tyckte hon inte att det var konst?

Jo, det hade fel motiv.

Man kunde nämligen se en olaglig handling utföras.

Så det blir följaktligen många utrensningar framöver när alla målningar som gestaltar krig, våld, tortyrscener, avrättningar och överfall ska ut från våra museer.

Säkert kan man hitta några obehagliga tavlor som råkar avbilda felparkerare också. Att inte Stockholms gatukontor har reagerat.

Konstverket som provocerade Lena Adelsohn Liljeroth heter ”Territorial pissing”.

Det är en film gjord av en konstnär som kallar sig ”Nug”, utbildad på Konstfack men sedan länge räknad som en av de stora svenskarna inom graffitikonsten.

Filmen visar en person som graffitibombar en vagn i ett tunnelbanetåg och krossar ett fönster.

Om det hade varit en målning, till och med ett fotografi, som avbildade samma händelse hade Adelsohn Liljeroth nog inte reagerat.

Tror jag.

Nu såg hon det som något som hade hänt i verkligheten. Dessutom som något som hon tyckte illa om, som framställdes positivt – i det att filmen visades i ett sammanhang som hon uppfattade som trevligt (”att gå på konstutställning och titta på fina saker”).

Med film kan man som alla vet ljuga hur som helst. Om ”Territorial pissing” är en dokumentation eller skådespeleri vet varken kulturministern eller vi.

Men alldeles oavsett är filmen i sig förstås ingen brottslig handling.

När ”Nug” ställer ut den är den dessutom ett konstverk.

Bra eller dålig konst, det kan man sen diskutera.

Ingela Lind, en av Sveriges ledande konstkritiker, bedömer att ”Territorial pissing” är ”ganska bra”.

Nug ”är en av de mest mytomspunna målarna i Europa. Dessutom är han en av de svenskar som haft störst inflytande på graffitieuropas stilutveckling”, skriver journalisten Björn Almqvist, författare till flera böcker om graffiti.

Jag har inte själv sett ”Territorial pissing”.

Innan verket ställdes ut av Galleri Brändström på konstmässan Market i helgen hade galleriet och de konstnärer det representerar bedömts av en uttagningskommitté.

Enligt galleristen och enligt Nugs egen presentation är tanken att gestalta den inneboende energin i graffitikonsten. Tänk, var ligger drivkraften. Vad är det som pågår medan man målar?

Man kan undra vad det är för konstigt med att diskutera det.

Men det blev en turbulent konsthelg.

Knappt hade den upprörda kulturministern promenerat ut från utställningen så var Nug polisanmäld av Stockholms Lokaltrafik och Konstfack ställdes till svars för att man godkänt ”Territorial pissing” som examensarbete förra våren.

All uppmärksamhet – som kulturministerns uttalande satt igång – ledde till att ”Nug” själv valde att ta bort sitt verk.

Och alla nyhetsprogrammen rapporterade.

Adelsohn Liljeroth fick fortsätta att upplysa tv-publiken om sin märkliga kultursyn (mer blomtavlor åt folket?).

Konstfacks ledning har hittills uppträtt med viss flathet. Men det är kanske klokt att ligga lågt med en så oberäknelig kulturminister vid makten. Konstfack är den absolut dyraste utbildningen vi har, varnade hon i TV4:s Nyhetsmorgon.

Det har hunnit påpekas flera gånger under debatten om ”Territorial pissing” att konst ska tänja gränser. Bra konst får oss att se förhållanden i samhället i nytt ljus. ”Kulturens eviga, ja enda, uppgift är att få människan att växa”, som Aftonbladets Åsa Linderborg skrev i en krönika i söndags.

Då handlar det ibland om att provocera.

Men det är tveksamt om just ”Territorial pissing” hade orsakat just den här sortens debatt om inte moderaten Lena Adelsohn Liljeroth fått ett anfall av förfasning samma vecka som hon stod i strålkastarljuset i samband med den stora kulturutredningens presentation. Nu fick hon stå lite till.

Och helgen landade i en graffitidiskussion som man trodde var överstökad för länge sen. Hallå, Lena, i Gävle har graffitikulturen en självklar plats på museet.

Om kulturministern blivit illamående över de gigantiska kommersiella affischtavlor som invaderar min utsikt i det offentliga rummet, hade vi kunnat snacka.

Men det är väl inte att tänka på.

Hennes nya kulturpolitik går ju ut på att marknadskrafterna ska styra mera även över kultursektorn.

Utom när ministern själv bestämmer.

Mer läsning

Annons