Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjälp, inte nu igen!

/
  • Hjälp, inte nu igen!Videovåldet går igen. På 1980-talet hetsade moralisterna mot filmen ”Motorsågsmassakern”. Samma genanta grepp upprepas i Carl-Michael Edenborgs granskning av ”deckarvåldet”.  För att citera en webbkommentar: ”Vilken ynklig von oben-resumé”.
  • Varning, tant. Edenborg ser dig.

Annons

En artikel på Aftonbladets kultursida varnar för deckarvåldet.

Deckarvåldet hotar att förstöra en generation. Deckarvåldet gör vanliga tanter på bussen livsfarliga.

Ironi?

Nej, artikelförfattaren Carl-Michael Edenborg verkar nog så allvarlig. Han har vägt och mätt den svenska deckarlitteraturen och funnit att den innehåller, mamma mia!, våld.

Genomsnittlig bodycount: 2,5 lik.

Det är väl ungefär lika smart som att plocka ut kötträtterna på matsedeln och överraskat konstatera att de kommer från djurriket.

Före sin undersökning sorterade han bort sådana böcker som ”faller utanför deckarramarna”. De återstående passar händelsevis in i hans tes.

Att konstatera att dåliga böcker är dåliga, borde väl inte kräva någon särskild forskningsinsats.

Ändå är Edenborgs artikel (måndag 14/1) uppenbarligen inget skämt.

Han varnar med eftertryck för deckarna, ”Sveriges nya nationallitteratur”, som innehåller ”massor av våld” och ”orealistiskt våld”.

Folk läser den här skiten och blir fördummade, konstaterar Edenborg (fast med lite finare ord).

Och det gör honom rädd för medelålders kvinnor med deckare i handen på bussen. De har inte bara fel smak, de tror, efter att ha läst Läckberg och annat, att samhället är fullt av psykopater. De är lurade, av förlag och skribenter.

Ja, stackars oss svaga, åldrade kvinnor. Vi måste givetvis uppfostras.

För att bestå politiskt korrekt lägger Edenborg in en brasklapp om att dessa deckare är en del av det dominerande samhället – ingen revolterande ”subkulturs våldsamma konst” (vilket underförstått hade varit mer acceptabelt).

Men vad hjälper sådana bortförklaringar.

Carl-Michael Edenborg utnämner sig, medvetet eller omedvetet, till folkets kulturella överförmyndare.

Hans brösttoner ekar av 1900-talets två mest genanta debatter. Vid seklets början fördömdes Nick Carter-böckerna för att vara fördärvlig smutskultur, på 1980-talet drabbades ”videovåldet” av samma elitistiska skräckpropaganda – innan förståndet återvände.

Nu är det deckarvåldet som påstås förvrida hjärnan på okritiska läsare/tittare.

Jag trodde uppriktigt att det var helt otänkbart att någon skulle uttala sig så omedvetet, så historielöst och så fullständigt aningslöst som Carl-Michael Edenborg.

Mer läsning

Annons