Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjärterum för videokonst i Gävleborg

/
  • ”An incredibly elastic man”, animation av polska filmstudenten Karolina Specht. Hennes figurer formar sig snällt efter storleken på samhällets trånga rum.
  • Olga Chernyshevas

Har du sett någon videokonst i dag? Det är dags för utvärdering av landstingens satsning på att visa avancerade videokonstverk för förbipasserande människor.

Annons

I Gävleborg, Uppsala och Dalarna dök videovisningsstationer upp under 2000-talet, på hälsocentraler och bibliotek, i sjukhus och kulturhus. En skärm, ett par hörlurar, och ett rullande filmprogram. En annorlunda form av offentlig konst. Men hur har det egentligen fungerat?

På tisdagen skickades en enkät ut till de videostationsansvariga. Man efterfrågar reaktioner och popularitet. Åtminstone på bibliotek går det att uppskatta antalet tittare, tror konsulenterna Lisa Ostermann och Erik Anderman på Region Gävleborgs avdelning Kulturutveckling.

Men svårare säkert på exempelvis Gävle sjukhus där videoskärmen finns uppsatt i en passage till matsalen.

– Videokonsten har fallit lite i glömska, folk har vant sig att den finns där och upptäcker den inte, befarar filmkonsulenterna.

– Vi undersöker hur man ska kunna aktivera stationerna. Kanske ska man bjuda in någon konstnär för publiksamtal.

Nya platser är en annan idé. Placeringar på skolor räknas som lyckade, särskilt när filmerna kunnat användas i undervisningen. Som på relativt nytillkomna videokonststationen Västerbergs folkhögskola.

En flyttbar ”blackbox”, ett litet visningsrum som går att placera på olika ställen beroende på andra aktiviteter i lokalen, det vore tänkbart inne på Silvanum, spekulerar kulturkonsulenterna.

Videkonstsatsningen går under namnet Videogud. Allt började i Gävleborg men har växt till det som nu är ett samarbete över länsgränserna. Vårens videokonstprogram har curerats av filmkonsulenten Louise Bown i Uppsala.

Temat för hennes urval råkar vara just ”rum”, hur människan förhåller sig och påverkas av de rum hen vistas i.

I konstnären Emelie Bomans verk ”Ume År” ses hur årstidernas växlingar påverkar rörelsemönster hos två dansare. Vinterstadens betongrum förstelnar men kroppen vårtinar under solen och frihetsdansar i gräset (om än begränsad av rykande utflyktsgrillar). Bomans dansfilm genom tid och rum har tidigare visats under kulturhuvudstadsåret i Umeå.

I ”The train” av ryska Olga Chernysheva är själva rummet satt i rörelse. Tåget rullar och kameran rör sig, genom vagn efter vagn registrerande resenärerna i deras vardag. Det är svartvita bilder av påpälsade ryssar, som ger ett ålderdomligt uttryck. En passagerare citerar dikter av Pusjkin. Är detta samhället på väg framåt eller bakåt?, frågar Chernysheva möjligen.

Grymt anpassningsbara är figurerna som formar sig efter det omgivande rummets begränsningar i melankoliska, animerade, ”An incredibly elastic man”.

Huvudnummer i vårprogrammets är en film som får världspremiär hos Videogud. En sådan händelse kan förhoppningsvis också skapa uppmärksamhet kring videokonsten. Det handlar om ”Det svarta projektet” av Jonathan Lewald, ett konstverk så färskt att det inte ens är färdigt än. Den kommande filmens ”rum” lär i alla fall vara en mörklagd lada.

Förutom tidigare nämnda platser finns stationer för visning av videokonst även i Sandvikens kulturcentrum och Tierps bibliotek.

Ett Gävlerum som konstigt nog hittills inte haft någon videovisningsstation är Gävles Stadsbibliotek. Det är en het kandidat, säger kulturkonsulenterna inför framtiden.

Landstinget Gävleborg ska ha respekt för sina försök att göra videokonsten synlig, bara att fortsätta.

Vårprogrammet är dock ganska konventionellt. Roligt och intressant men, på tal om rum, tyvärr lite för prydligt möblerat.

Se hela listan över vårens videokonst och datum för filmbyte i faktarutan här intill.

Mer läsning

Annons