Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hoppsan

Annons

Jag säger som en gäst i tv-studion – inte satan var det väntat.

En nervös Peter Englund snavade på talet inför tv-kamerorna utanför den berömda dörren i Börshuset. Jag tyckte först han sa Maya. Maya vem?!

Men det var alltså Mario Vargas Llosa det skulle vara.

Peruanen som funnits med bland de heta namnen till Nobelpriset så länge att man alldeles hade glömt bort honom.

Alltså. En författare jag både känner till och har studerat en gång för länge sen när den latinamerikanska litteraturen var populärt universitetsämne (även om jag föredrog Julio Cortázar, Jorge Luis Borges och Maria Luisa Bombal).

Nej, inte satan var det väntat.

Men naturligtvis inte fel heller. Hur skulle man kunna påstå det utan att vara lika inläst som Svenska Akademien.

Det bara liksom kliar lite irriterat någonstans efter beskedet.

Jag hade nog hoppats att bli överraskad på ett annat sätt.

Av ett främmande namn, av en ny upptäckt i den litterära djungel som är okänd för de flesta av oss.

Som ett ljus på stigen. Det hade varit spännande.

Å andra sidan, inte finns nobelpriset för spänningens skull även om dramaturgin kring dörröppnandet slipats med åren.

Inte finns nobelpriset för att bokhandlarna ska få göra lockande boktravar av ”Tant Julia och författaren” och Pantaléon och soldatbordellen”.

Det var Mario Vargas Losas de valde helt enkelt.

Ändå sitter man där och undrar hur fasen akademiledamöter tänker.

Strax efter tillkännagivandet har jag en av kultursidans recensenter i telefonen. Han är extatisk. ”Jag har läst Vargas Llosa sen tonåren. Allt på svenska och en del på engelska. En del av hans böcker är svåra men det mesta lättillgängligt. Han kan skriva allt. Alla stilar och ämnen. Det är få författare som har den bredden. Jättekul. Ett strålande val!”

Men säkert. Ingen ironi. Jag tror honom. ”Gubbsjuk”, säger en annan Vargas Llosa-kännare. Jag tror henne också.

Men jag är nöjd att det blev en latinamerikan. Jag har inga synpunkter på att Mario Vargas Llosa kandiderat som nyliberal presidentkandidat. Eller att han i ilska gett författarkollegan Gabriel García Márquez ett blåöga.

Márquez fick Nobelpriset 1982.

Då var Maria Vargas Llosa 46 år och tydligen avundsjuk.

En lite lustig sak detalj. Utdelarna av Älvkarlebys eget Stig Dagermanpris har som bekant tippat Nobelpriset rätt vid två tillfällen – genom att deras vinnare senare blivit Svenska Akademiens.

Den här gången hade Dagermanjuryn fel. Men pekade åtminstone i geografiskt rätt riktning. Fast politiskt tvärtom så att säga. Dagermanpriset gick till den vänsterintellektuella latinamerikanen Eduardo Galeano. Nobelpriset gick till den högerintellektuella latinamerikanen Vargas Llosa.

Vars berömmelse nu klickar på. Han har:

1 960 000 träffar på Google torsdag klockan 14.30

1 970 000 träffar på Google torsdag klockan 14.45.

1 980 000 träffar på Google torsdag klockan 16.00.

Bocus.com kan leverera ”Den stygga flickans rackartyg” av Mario Vargas Llosa, i pocket till det facila priset 38 kronor. Men fort går det inte. Skickas inom 31 dagar.

Adlibris.com erbjuder ”Bockfesten” inbunden för bara 69 spänn – hake: titeln har utgått ur sortimentet. Bokhandlare och förlag var visst inte heller vakna.

Mer läsning

Annons