Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hotellreceptionens obekväma kvinna

/

Anette Jonsson Sundell och Eva Perpåls, som just nu ställer ut i Elite Grand Hotel, liknar arbetet med mosaik vid bildskärmarnas pixlar.

Annons

Principen är densamma, men en mosaik är en ytterst tidskrävande konst och om någonting blir fel går det inte, som i Photoshop, att ångra sig. Slow art, nämner de, kanske inspirerade av Länsmuseets Slow art-utställning som visades nyligen.

De två arbetar tillsammans, och i utställningen varvar de föremål som de har signerat var och en för sig med gemensamma objekt.

Den stora "Speja” visar två halva ansikten på var sin sida av en rektangulär form. Avståndet mellan dem är stort, som det ofta är mellan människor, men det är ett avstånd som måste överbryggas. Jag tänker att mosaiken är en bild av deras konstnärliga samarbete. De måste låta sina händer mötas om det ska bli någonting, trots att de är två olika människor med egna viljor.

Mosaik blir gärna lite anonymt, de personliga uttrycken har svårare att bryta igenom jämfört med i, säg, måleri. Därför dras jag till ansiktena. Och mest dras jag till den stränga damen, som ser på sin omgivning bakom fyrkantiga glasögon. ”Jag är inte snäll”, heter den. Med den har Anette Jonsson Sundell skapat en bild av den obekväma kvinnan. En sträng tant är måhända inte det mest kommersiellt gångbara motivet, men utan tvekan är det objektet som står ut mest i den svala hotellmiljön där alla hårda kanter annars har slipats bort.

Utställningen visas till och med 27/3

KE

Mer läsning

Annons