Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hundrafalt tack!

/
  • En strålande jubileumskonsert. Lysande både ute och inne när Gävle Symfoniorkester firade 100-årsdagen.Gävle Symfoniorkesters musiker var förtrollande samspelta

Gävle Symfoniorkester var festföremålet – men Malena Ernman var festen. Vilken sångerska.

Annons

Man nästan dör när hon dribblar med rösten och sätter sluttonerna rätt i krysset.

Om inte de inbjudna hockeylirarna från också 100-årsjubilerande Brynäs blev imponerade så vet inte jag. Förresten kände de sig säkert hemma. Gävlesymfonikernas jubileumskonsert inleddes nämligen med fosterlandssång och det är ju garanterat toner som Brynässpelarna är bekanta med från en märklig, i historiskt perspektiv relativt ny, tradition på rinken.

I Gävle Konserthus förekommer inga sådana nationalistiska uttryck vanligtvis. Men det var ju speciellt på måndagkvällen. En kung och en drottning på hedersplats i publiken. Uppskattades säkert av många, som markering av det högtidliga tillfället.

Och högtidligt var det. Fast inte på det sättet att galaklänningar prasslade utan för att orkestern visade att den verkligen är värd all respekt. Malena må vara stjärnan – men det är också just det som är Gävle Symfoniorkesters signum – att den matchar de allra bästa, att den kan bära fram soloartister och vara det mjuka guldet som världsdirigenter vill forma.

Musikerna var förtrollande samspelta.

Självklart var de extra taggade en sådan här kväll. Och ändå inte överspända utan som en enda organism. Det märktes i synnerhet i de avslutande styckena – finalen ur Stravinskys krävande Eldfågeln-balett och Bo Lindes hejdundrande utgångsmarch ur Suite Boulogne.

Att Gävletonsättaren Bo Linde hyllades med åtskilliga uppföranden var rätt och riktigt. Han var gångna tiders huskomponist kan man väl säga. I dag finns Mattias Lysell vars nyskrivna verk ”Freeze Frame” lika naturligt fick sitt uruppförande. Det stod verkligen ut, i det i övrigt mycket romantiska programmet. ”Freeze frame” präglades av en febril nutidsstress och omtag. Man kunde fantisera: som en huggen fyrkant ur en storköpsmarknad där trycket är kompakt och klockan driver på. Intensivt, spännande.

Beethovens Egmont-ouvertyr framfördes på Gävlesymfonikernas första konsert någonsin – 16 januari 1912. Och nu på jubileumskonserten exakt hundra år senare. En annan länk till det förflutna var ”Festouverture” skriven av orkesterns legendariska första chefdirigent Ruben Liljefors.

Också Lars-Erik Larssons lika ljuva som högstämda ”Pastoralsvit” spelades, en klassikernas klassiker ur repertoaren.

Nostalgiskt, smeksamt, svärmiskt, följsamt. Inte fel. En sådan här gång. Men tur att Malena Ernman fick komma och sätta storsprätt på tillställningen. I synnerhet som konserten presenterades av välputsade och mer än lovligt torra radiorösten Niklas Lindblad.

Mezzosopranen Ernman framförde två sånger av Bo Linde, lätt tillbakadraget, i början av programmet. Sedan kom bomben. En fullkomligt ekvilibristisk tolkning av Rossinis halsbrytande aria ur ”La Donna del lago” och med skämtsamma vinkningar till dirigenten Christian Vasquez (som också han såg rörd och tagen ut, angelägen att bidra till ett lyckat jubileum).

Så blev inropen många och publikens applåder hjärtevarma. Underligt nog var det alltså ingen grandiost galalik och uppklädd tillställning, trots kunglig inramning (jag menar förstås det mäktiga ljusspelet som lyste upp framför konserthusets fasad). Det var själva musiken som stod i centrum. Den yra och ljusa feststämningen i Bo Lindes entrémarsch angav melodin.

Det blev en utsökt uppvisning av Gävle symfoniorkesters förtjänster. Jubilarer brukar annars inte precis behöva gå till jobbet som vanligt själva när de firas. Stort tack!

Avslappnat kan man också säga apropå säkerhetsarrangemangen. Jag har varit på förhandsvisningar av filmer som varit mer hårdbevakade än den här konserten med hedersgäster på röda mattan.

Representanter för Gävle kommun steg fram och uppvaktade, i farsartad form, födelsedagsbarnet med 100 000 kronor öronmärkta för en efterlängtad turné. Räcker till – Valbo? Landshövdingen Barbro Holmberg konstaterade att orkestern var en viktig del av den regionala identiteten. Samordning av leverop saknades, vilket också blev lite lätt genant eftersom födelsedagsbarnet tydligen förväntades spela fanfar.

Men kanske var det bara bra att mellanspelen inte på något vis försökte konkurrera med musikupplevelsen.

Gävle Symfoniorkester firade sig själv värdigt. Konserten spelades in för att så småningom sändas i Sveriges Radio.

Mer läsning

Annons