Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I verktygsboden: Rubank

/

Annons

Och du som pratar här så stort

Med band och stjärnor på din rock

Ren snickarn kistan färdig gjort

Och hyvlar på dess lock

Tycker du att graven är för djup?

Nå välan, så tag dig då en sup!

Tag dig sen dito en, dito två, dito tre

Så dör du nöjdare!

Troligtvis var det frågan om en rubank som gled över det skrovliga kistlocksbrädorna, i Fredmans sång nr. 21, så att de breda spånen flög upp runt snickarbänken som korkskruvslockarna från någon yppig prästinna i Stockholms horkvarter. Kanske använde snickaren en profil- eller karnishyvel till detaljer och utsmyckning. Men med tanke på Carl Michael Bellmans umgänge, så var det väl mest frågan om enkla trälådor med ett påspikat krucifix.

Just kors ska ju påminna om det träkors som människosonen spikades upp på. Kanske hade Jesus tillverkat det själv. Kanske inte. Men kunskapen hade han nog, eftersom han var son till en snickare eller timmerman från Nazaret. Men några rubankar fanns det inte på den tiden. Då använde man breda yxor.

Ibland brukar det heta att Jesus ensam på korset fick lida för våra synder. Men han hade faktiskt sällskap av flera än de båda rövarna vid sin sida. Korsfästelse var en hemsk avrättningsmetod som romarna i Palestina använde för judiska brottslingar. Det största antal korsfästelser som ägde rum samtidigt var under en period i samband med Jerusalems förstöring, då man avrättade cirka 500 judar per dag. Så inte var Jesus särskilt ensam om att lida. Det blev trångt på kullarna och timmermännen hade fullt upp med att leverera virke.

Men nu är det ju inte säkert att Jesus blev uppspikad på ett kors. Pastor Gunnar Samuelsson publicerade nyligen en 400 sidor lång doktorsavhandling där han menar att korsfästelsen faktiskt är svår att bevisa. Det hade lika gärna kunna vara frågan om en påle, en ”pålfix”. Han har studerat grundtexterna och upptäckt att de är felöversatta. Pastor Stanley Sjöberg gick naturligtvis i taket. Hela hans kristna världsbild rasade väl samman.

Jag misstänker att pastor Samuelsson drar sig för att resa till det katolska Italien och propagera för sina teorier. Där har det funnits en lag, allt sedan det fascistiska tjugotalet, som gjort krucifixen obligatoriska i skolorna. När EU nu har försökt upphäva den lagen så har beslutet väckt protester. Man vågar knappt tänka på vad pastor Samuelsson skulle utsättas för om han hos påven i Rom skulle framhärda i sina åsikter om att krucifixet i i själva verket är en vanlig påle. Kanske skulle han bli korsfäst mitt på Marcusplatsen under överinseende av Berlusconi.

Det där med språkets förvanskning är lite knepigt. Min mor berättade att det i hennes ungdom fanns en gumma hemma i Hälsingland som när hon blev arg eller skrämd fräste mot alla: ”Vassera tri!”. Hela livet hade min mor funderat över detta. Nitisk som jag är började jag söka kunskap och kom fram till att denna svordom härstammade från fornsvenskans ”Vars Herra trae”. Alltså ”Herrens träd”, det vi idag känner som Jesus på korset. Uttrycket har bl.a. förts vidare av Carl Michael Bellman, för i epistel 78 diktar skalden:

Vassera! Hvad den Bergen han svor;

Fan sjelf mest in i Oboe for;

Han ville blåsa, men ogörligt, nej!

Det stämde ej.

Hör och häpna! Krucifixet kan alltså vara en simpel svordom. Men säg ingenting till pastor Stanley Sjöberg. Då kanske han tar fram sin stora rubank och ger mig en rejäl avhyvling.

Bernt-Olov Andersson

Mer läsning

Annons