Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen bok är lika god som Julias

/
  • Kokboksförfattaren Julia Child ägnade tolv sidor åt hur man lagar den perfekta omeletten.    Foto: Christopher Hirsheimer
  • Tv-personligheten Julia Child tillreder en fransk delikatess, i sin studio 1970.   Foto: AP/TT
  • Instruktioner för tillagning av fågel.    Illustration ur
  • Instruktion för handhavande av förskärare.   Illustration ur
  • Meryl Streep porträtterade Julia Child i filmen

Tolv sidor text om den perfekta omeletten. Och inte en enda färgbild!
Julia Childs "Det goda franska köket" är matlagarens bibel. Så långt från B-kändiskokbok i motljus man kan komma.
En klassiker i nyutgåva hyllas här av Gävlejournalisten Lena Nyblad Liljedahl som vet vad hon talar om; hon slukar kokböcker som andra slukar deckare.

Annons

”Om matlagning var en stad skulle jag hitta där”.

Önskar att citatet var mitt eget, men tyvärr är det Lotta Lundgrens, känd från bland annat tv:s "Historieätarna". Men jag snor det rakt av. Det är ju så man gör i matvärlden. Man läser ett recept, vrider det lite och kallar det sitt eget.

Det kommer ut hundratals kokböcker varje år bara i Sverige, faktiskt mer än en per dag. Det är egentligen sjukt. Jag läser väldigt, väldigt många av dem. Det är kanske också sjukt.

Men tycker man om att somna till en bok om, tja, korvstoppning så gör man.

Ironiskt nog är det de böcker som handlar om att inte äta som ofta säljer mest, alltså de om dieter som 5:2.

Annars är "Vår kokbok" den mest sålda kokboken genom tiderna i Sverige. Naturligtvis hakar även den på matbokstrenden. Förra året kom varianten "Vår gröna kokbok" och i år var det dags för "Vår kokbok Vegan".

För nya böcker kommer och kommer och kommer. Trenden tycks aldrig ta slut. Resultaten varierar förstås. En del är väldigt bra. Men det är många med kändisar och glassiga bilder på skryträtter med ett tunt litet recept på sidan. Det är som när folk tittar på tv-program som "Äntligen hemma" och tror att en ny carport gör väl vem som helst på en kväll typ.

Många av de böckerna är helt ointressanta. Visst, snygg sås i somrigt motljus som en B-kändis låtsats laga – men en grå novemberdag ser såsen inte alls ut så där.

Därför är det så skönt med "Det goda franska köket", som skrevs av Julia Child redan 1961 och nu kommer i en ny utgåva med ett bra förord av just Lotta Lundgren.

Jag har den gamla utgåvan, kladdig och tummad, och är övertygad om att den här kommer att se likadan ut så småningom.

Har man "Det goda franska köket" har man grunden till det som finns i de andra. Utan ett enda fotografi, bara några informativa skisser för att tydliggöra olika steg. Så långt ifrån B-kändiskokbok i motljus man kan komma.

Det här är en bok som borde finnas i alla matlagares hem, åtminstone de mer passionerade som gärna läser detaljerade beskrivningar i jakten på kunskap. Eller förresten, också i mindre entusiastiska matlagares hem eftersom här får man grundligt veta hur allt går till.

Tolv sidor ägnas åt hur man får till den perfekta omeletten.

Tolv sidor!

Tecknade bilder visar dessutom hur konststycket går till i tio olika steg. Nitton sidor ägnas åt suffléer och den som trodde att en löksoppa är en enkel 70-talslösning får veta att den kräver två och en halv timmes tillagningstid.

Larv?

Nej, det är som att lära sig cykla. Man lär sig en gång och kan sen ta vilka genvägar man vill?

För när man väl lärt sig grunden hur man lagar den perfekta omeletten eller bearnaiesesåsen behövs bara små förändringar för att rätten eller såsen ska bli en helt annan.

Lite tomatpuré och vips har bearnaisen blivit en choron och när man lär sig grunderna till hur man lagar en fricassé inser man att coq au vin och boeuf bourguignon lagas på nästan exakt samma sätt.

Till slut behöver man inga recept, bara en liten repetition då och då. Med den här tegelstenen på hyllan känns det tryggt. Genom att läsa boken – gärna rakt igenom alla 700 sidor – förstår man hur saker och ting i matlagning hänger ihop. Då förstår man att det går att experimentera utifrån några få grundprinciper. Men man måste förstås kunna principerna.

Det kunde Julia Child och hon delade sina kunskaper med många. Hon blev den som tog fransk matlagning till USA och den som gjorde matlagning till populärkultur i tv.

Allt började med att hon följde sin make, diplomaten, till Paris och motvilligt fann sig i rollen som hemmafru. Hon anmälde sig till en ettårig kockutbildning vid Le Cordon Bleu, träffade fransyskorna Simone Beck och Louise Bertholle som arbetade på en kokbok för den amerikanska marknaden. Resten är historia som förändrade både Julia Childs liv och ett helt lands syn på matlagning.

Jodå, för något år sen blev hon film också, "Julie & Julia", med Meryl Streep i huvudrollen.

Kvinnorollen har förändrats på de drygt 50 år som gått sedan boken kom ut. Färre är hemmafruar kort sagt. Färre har, eller ska man säga tar, sig den tid som krävs. Att Facebook och tv-serier slukar tid nu sätts liksom på ett annat konto.

"Det goda franska köket" visar också att mat är konst – inte bara en trendig sysselsättning som gör sig i tv-rutan.

Recepten och instruktionerna i boken, grunderna till hur man gör majonnäs eller hackar champinjoner, står sig och fungerar som en tavla man aldrig ser sig mätt på.

Som kokboksförfattare var Julia Child minutiöst noggrann, men som programledare hade hon en mer avslappnad attityd. Där var hon Tina Nordström långt innan Tina Nordström var född.

”Vill du ha löksoppa men inte har tid?”

”Nähä, köp en burk.”

Däremot ville hon använda naturliga råvaror och hon har ofta citerats kring det. ”Om du är rädd för smör – ta grädde i stället”, sa hon bland annat. Det skulle kunna vara titeln på en ny supertrendig bok idag.

För mig och andra matboksnarkomaner har mat – eller snarare förhållningssättet till mat – blivit historia, politik, hälsa, ekonomi, socialt liv, samhörighet, kunskap, förståelse, resor, val, solidaritet, omsorg…

Jag bakar både surdegsbröd och små söta macroner, jag räds varken udda styckningsdetaljer eller tidskrävande tillagningsmetoder. Det blir väldigt gott. Ibland. Det blir mindre gott. Ibland.

Det viktiga är att det tar tid och får ta tid.

I alla fall ibland.

För oss som alltid har en kokbok på nattduksbordet är maten alltid i centrum. En lyckad resa är lyckad för att den där frukosten var så god, en lyckad kväll för att den där fudgen gick så bra till vinet, en lyckad fest eftersom det där köttet…

Ni fattar.

När något ska firas görs det med hembakad tårta, när något ska sörjas äts hembakade kakor. När jobb ska planeras och artiklar skrivas sätter i alla fall jag hellre igång ett storkok. Det är det jag kan bäst. Och vill helst.

Så strunt samma att jag har uselt lokalsinne i de flesta andra städer.

Mer läsning

Annons