Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intervju om Tjernobyl och kärleken – "Jag har alltid dragits till det extraordinära"

/
  • I sin roman
  • Det tog Madeleine Hessérus fyra år att skriva
  • I

Madeleine Hessérus roman "Elefantens fot" är en kärlekshistoria där två forskare förälskar sig i varandra. Men här finns också en tredje huvudperson – kärnkraftverket i Tjernobyl.
(LÄS Arbetarbladet Kulturs recension av "Elefantens fot"
här.
)

Annons

I samband med kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 övergavs staden Pripjat som ligger i närheten av anläggningen. I dag beskrivs det som en magisk plats. Men det är en både mörk och olycksbådande magi det handlar om.

När Madeleine Hessérus för flera år sedan fick se fotografier från Pripjat hände det något inom henne. Bilderna visade en stad som med full kraft återerövrats av naturen.

– Mina två tidigare romaner handlar mycket om samspelet mellan människa och natur. Efter att jag hade skrivit klart "Stad utan kvinnor", min senaste bok, så kände jag att jag inte var färdig med det här ämnet. När jag såg bilderna så tyckte jag att det var en så förtätad bild av just mötet mellan natur och människa, säger Madeleine Hessérus.

Med ens slogs hon av tanken att skildra en kärlekshistoria med det apokalyptiska landskapet som fond. I "Elefantens fot" reser den svenska biologen Katarina, som även är berättarjaget, till den isolerade zon där Pripjat ligger för att kartlägga följderna av reaktorhaveriet. Där möter hon forskaren Grigorij, en ukrainare uppvuxen i det forna Sovjet, och kärlek uppstår.

Men här finns också en tredje huvudperson – det stumma och hotfulla kärnkraftverket. Historien präglas starkt av den krypande stämning som anläggningen skapar.

– Jag har alltid dragits till det extraordinära där man kan ta ett språng ut ur verkligheten. Tjernobyl är något väldigt gåtfullt som kastar oss ur tid och rum, säger Madeleine Hessérus om kärnkraftverket och zonens förunderliga lockelse.

För att ge ett perspektiv på hur svåröverskådliga tidsbegreppen är i Tjernobyl berättar hon att det i reaktorns inre finns radioisotoper med en halveringstid på 4,5 miljarder år.

Boken krävde ett omfattande researcharbete. Skrivprocessen pågick i fyra år. Som en del av sina efterforskningar reste Madeleine Hessérus till området kring Tjernobyl där hon guidades av forskare, ständigt beväpnade med geigermätare.

– När man besöker den förbjudna zonen i dag förväntar man sig en Tarkovskij-värld av kärlfrusen lera. Istället möts man av en enorm sprängkraft i fråga om växtlighet. Det är alltså en plats för både undergång och pånyttfödelse, säger Madeleine Hessérus och konstaterar att det är omöjligt att prata om Tjernobyl utan att säga emot sig själv.

– Det är ett blomstrande ekosystem. Samtidigt är allting radioaktivt. Det är just detta jag velat fånga i romanen. Det går inte att beskriva Tjernobyl på ett realistiskt sätt, det beskrivs bäst i filosofiska termer.

Trots att Madeleine Hessérus var omgiven av experter som såg till att hon inte utsattes för någon fara under sitt besök i zonen upplevde hon hela tiden ett molande obehag. Hon säger att Tjernobyl är något av ett lackmustest som avslöjar hur rationell du egentligen är.

– Det är också mellan de polerna som romanen utspelas, mellan förnuft och känsla.

*

LÄS MER: "Känslomässig härdsmälta".

Mer läsning

Annons