Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intressanta experiment i Lars Palm

/
  • Konstruktioner av konstnären Harpa Dögg Kjartansdóttir i Galleri Lars Palm.
  • Konstruktioner av konstnären Harpa Dögg Kjartansdóttir i Galleri Lars Palm.
  • Konstruktioner av konstnären Harpa Dögg Kjartansdóttir i Galleri Lars Palm.
  • Konstruktioner av konstnären Harpa Dögg Kjartansdóttir i Galleri Lars Palm.

Annons

Den isländska konstnären Harpa Dögg Kjartansdóttir har förvandlat Galleri Lars Palm till ett mellanting av naturvetenskapligt laboratorium och filosofiska modeller, en i raden av galleriets intressanta utställningar med konstnärer som bygger sina verk på plats.

I en större konstruktion av flera plan av glas och träfiberskivor som Harpa Dögg Kjartansdóttir byggt undersöker hon begrepp som balans och krafter. Stenar som hänger från taket balanserar konstruktionen som vilar på en hyllgavel. På horisontella plan av glas och träskivor finns ett överflöd av precist placerade objekt som stenar, glaskolvar, bilder, cd-skiva, en bur och så vidare. Till och med vissa skuggor ingår i verket, som orienterats mellan gallerirummets två fönster.

Som jag ser det har Harpa Dögg Kjartansdóttir något av samma utgångspunkter som de grekiska naturfilosoferna när de undersökte världen för 2 500 år sedan. De gjorde ingen skillnad mellan naturvetenskap och filosofi, eller snarare, floden som strömmade och aldrig var samma flod (påpekade Herakleitos) kunde öppna perspektivet mot principer som kunde tänkas forma tillvaron.

Det naturfilosoferna var intresserade av – rörelse, förändring, motsatser, tomrum, varat och icke-varat, det delbara och icke-delbara – finns även här.

I utställningens detaljer kan man se hur konstnären jämför skalor och objekt från olika delar av världens och människors förhållanden. Udden på en kulspetspenna kan exempelvis påminna om en himlakropp och i det arkeologiska rutnätet finns fynd som inte har med gamla tider att göra. I utställningen finns en stege som slutar i taket, som en rörelse uppåt, mot den fria luften, och till och med i taket finns mindre objekt.

På ett fönster har Harpa Dögg Kjartansdóttir fäst ett kraftparallellogram för att åskådliggöra hur krafter är sammansatta och uppdelade och vad som krävs för balans. Detta påminner om 1600-talets naturvetenskapliga revolution då astronomer och fysiker som Copernicus, Galilei och Newton röjde väg för den mekaniska världsbilden: lagbundenheten, balansen och tron på orsak och verkan och som attraherade många filosofer.

Mycket vatten har strömmar genom världens floder sedan antiken, men ändå kan vi omedvetet återvända till grundfrågorna: betrakta vattnet, känna balans och vikt när vi drar barnvagnen, håller upp vatten i glaset eller åker skidor.

Jag tror att Harpa Dögg Kjartansdóttirs installationer, som strävar efter en egen perfektion, och kan ha förebilder i laboratorier och undersökningsrum av det faktiska, också kan ses som en kartläggning av villkoren för mänskliga relationer, eller snarare, svårigheten i dem: att hitta balans, se betydelser i form av stort eller litet, modeller och ideal och den emperi som världen utanför laboratorier, teoretiska modeller och ideal är beredd att översvämma oss med.

Konst

Skickar fyra bilder. Titlar finns inte, men nr 1 är den större installationen och det finns också en med fönstret och kraftparallellogrammet.

Annons