Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jättebeställning från Gavlegårdarna chockade Kosta

/

Annons

Jag vet vad en amerikan skulle säga: Oh my god!

Man går in i ett alldeles vanligt hyreshus – och möts av spralliga färgfält i en fantastisk glasmosaik.

Entréhallens väggutsmyckning är som ett glatt musikstycke.

Så här ser det ut överallt på Urbergsterrassen på Sörby i Gävle och det är förstås ingen nyhet för er som bor där.

Men ur byggnadsvårdssynpunkt är glasmosaikerna en skräll. Så här omfattande, och så här påkostad, utsmyckning finns förmodligen få motsvarigheter till.

Gavlegårdarnas beställning i början av 1960-talet var den näst största någonsin som glasbruket Kosta i Småland fick.

Det upptäcktes nu i höst av Samuel Palmblad, byggnadsantikvarie vid Kulturparken i Småland, som håller på med en skrift om glasmosaik från Kosta. I äldre handlingar hittade han uppgifter kring Gävlebeställningen.

Palmblad undrade var glasmosaiken fanns – och om den fanns kvar. Länsmuseets byggnadsantikvarie Ulrika Olsson gav sig ut på spaning. Hon har nu dokumenterat samtliga 35 trappuppgångar i bostadsområdet Urbergsterrassen och är förstummad – vilken skatt.

Men det stannar inte där.

Gävlebeställningen var på totalt 5 000 kvadratmeter. Urbergsterrassens smyckade yta är bara en liten del. Så var hamnade resten? Jag följde med Ulrika Olsson på rekognoseringstur till Styrmansgatan på Brynäs.

Där hittar vi ytterligare hundratals kvadratmeter av väggmosaik. Fem hela trapphus täckta av små kvadrater i diskreta, enklare geometriska mönster. I entréhallarna och även utanför portarna.

Inte långt därifrån ligger Tallgatans och Jarlavägens punkthus, byggda under ungefär samma period. Som det visar sig – med hela väggarna upp mot första våningen och ner till källaren lagda med glasmosaik. Inte i mönster men till levande ytor i skiftande kulörer. Glasmosaik en masse!

Och ändå inte tillräckligt, för att förklara den enorma beställningen från Gävles kommunala bostadsbolag. Men 2000 kvadratmeter av den misstänks ha varit mosaik till badrumsgolv. Hyresgästerna skulle ha fint som i romerska bad.

Sen uppfanns våtrumsmattan i plast. Och folk hade börjat duscha som galningar istället för att som förr ta stilla bad nån gång ibland, som Ulrika Olsson uttrycker det. Originalgolvens mosaik har offrats vid nog rätt nödvändiga renoveringar och slutat sitt liv på tippen. Gissar vi.

Fortfarande saknas dock tusentals kvadratmeter i byggnadsvårdaren Ulrika Olssons beräkning. Många fler hyreshus borde ha glasmosaikutsmyckning. Eller har haft.

Kosta tillverkade glasmosaik under hela 1960-talet när den plötsligt blev mycket vanlig i offentliga verk och på offentliga byggnader. I simhallar förstås, men även i fasader.

Det sköna och det hållbara uppskattades. I efterhand kan vi kanske också se en omedveten symbolik i glasmosaikens popularitet i en framtid som tycktes ljus. Det var möjligheternas teknik! Det var små små bitar som tillsammans åstadkom något större. Varje del, varje medborgare, var lika mycket värd i byggandet av det nya samhället!

Arkitekten bakom Urbergsterrassen hette Gustaf Lettström. Närmare uppgifter om skapandet av mosaikerna saknas dock.

Men vem som fått trapphusen att jubla är kanske inte så viktigt som ATT det gjordes.

Det gjordes därför att det var självklart att medborgarna skulle kunna trivas och utvecklas i sin bostadsmiljö.

Materialet var urstarkt. Faktum är att utsmyckningen efter över 50 år knappt har en spricka. Slit och släng var slöseri, men det var inte slöseri att investera i människan.

Mer läsning

Annons