Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärleken till Stieg

/

Annons

Eva Gabrielsson spelade inte rollen som förväntades av en sörjande änka. Hon gav ett kantigt intryck, kedjerökte, tog plats och ställde krav. Istället för att tacka och vänta på nålpengar.

Eva Gabrielsson var sambo till Stieg Larsson som blev succéförfattare efter sin död 2004. Sedan dess pågår tvisten. Mellan Gabrielsson som inte ärvde och familjen Larsson som chockärvde.

Ett sårigt bråk man egentligen inte längre orkar försöka begripa sig på.

När Eva Gabrielsson nu kommer ut med sin självbiografiska bok ”Millennium, Stieg & jag” fungerar den som en partsinlaga som omedelbart tillbakavisas av motståndarsidan.

Redan samma dag korrigeras ”felaktiga uppgifter” på Larssons blogg www.moggliden.com; ”Jag kände Stieg bäst”, ”nej, vi kände Stieg bäst”.

Voj! Så det jag läste i boken var lögn? Riktigt så enkelt är det förstås inte heller.

Man måste se situationen utifrån den mediebild som mer eller mindre medvetet skapats.

Larssons framstår som trygga sävliga norrlänningar, två män som har lagen på sin sida utan att behöva agera.

Den ensamma kvinnan Gabrielsson däremot uppträder aktivt och stridbart istället för att anpassa sig till offermallen. Vilket straffar sig. Hon får heta gnällkärring, häxa, det irriterande problemet som står i vägen för Stiegs helgonförklaring.

Eva Gabrielsson hamnar alltså i en försvarsposition där hon uppenbarligen känner sig tvingad att rättfärdiga sin existens i Stieg Larssons liv. Hon, hans partner i över 30 år.

Innerligheten i deras relation betonas tungt, för på detta må läsarna inte tvivla. Ett varmt privatfotografi på omslaget anger tonen – Stieg sover som ett barn mot den läsande Evas axel.

Eva och Stieg delar intressen, barndomserfarenheter, djupa tankar och hushållsarbete (Stieg älskade att städa – fast tydligen inte att bädda sängen). De skissar tillsammans på sina drömmars skrivarstuga. De hade skaffat vigselringar (fast Stieg blev för tjock för sin). Gamla kärleksbrev citeras.

Parets gemensamma vardag blev till romaner. Också detta är vad Gabrielsson tycker att hon måste poängtera för att hävda sin rätt. Den blinkande panelen vid Lisbeth Salanders dörr har lånat sitt utseende från deras eget larm installerat till skydd mot rasister. Mikael Blomqvists miljöer på Söder är sprungna ur arkitekten Evas arbete.

De lever ett vanligt, ovanligt Svenssonliv. De är 70-talsradikalerna som blir vuxna men inte lägger ner plakaten. Att framhålla Stiegs politiska arbete framför nöjesromanskrivandet, hör självklart till uppgiften som Eva Gabrielsson förelagt sig. Samt att trumma in hur ytterst sällan Stieg träffade sin bror Joakim.

Det finns naturligtvis ett egenvärde för Eva Gabrielsson i att skriva ifrån sig kaoset. Men det märks, det måste ha varit med dubbla känslor hon gjort det.

Tillägger ”Millennium, Stieg & jag” något? Betydelsen av moralisk rättvisa. Jo. Lämpligt utportionerade privata detaljer. Jo. En hednisk rit som ingår i Eva Gabrielssons sorgearbete är en aning spektakulär. Hon förbannar fienden med ett symboliskt offer.

Jag tror att man kan se både detta och boken som ett uttryck för maktlöshet (plötsligt styrdes tillvaron uttalat av krafter utanför hennes kontroll). Dock inte uppgivenhet. Kampen går vidare. Stiegs paroll, inte Larssons.n

ny bok

Eva Gabrielsson (medförfattare Marie-Francoise Colombani)

”Millennium, Stieg & jag”

(Natur & Kultur förlag)

Mer läsning

Annons