Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klassresa och tidningsdöd

/
  • Liza Marklund avslutar sin romansvit om kvinno- och tidningsliv i dagens Sverige.   Foto: Annika Marklund

Annons

Annika Bengtzons klassresa är över. ”Järnblod” är sista boken om den råbarkade journalisten, i det som också blivit en berättelse om det moderna mediesamhällets utveckling. Kvällstidningarnas skrikande gula löpsedlar utanför kiosken finns snart inte mer.

Bengtzon började som ung reportervikarie, skrev om ett sommarmord. I ”Järnblod” har hon femton år senare uppdraget att rekapitulera detta gamla brott. SEXMORD PÅ KYRKOGÅRD har förblivit olöst.

Sista romanen om Annika Bengtzon. Det känns obestämbart tillfredställande att läsa orden i baksidestexten. Liza Marklund sätter punkt. Sedan första Annika Bengtzon-succén med ”Sprängaren” 1998 har Sverige översvämmats av författare som skriver kriminalromanserier som aldrig tar slut.

Här i alla fall en som hoppar av bestsellertåget. Hon har förstås råd, med över 15 miljoner sålda böcker. Men det är vältajmat också med tanke på tidningsdöden. Jag kommer att sakna både Liza Marklunds kvinnliga superhjälte och redaktionsmiljöerna.

Kvällstidningsreportern Annika Bengtzon har stått för grundläggande journalistiska värderingar. Hon har kritiskt granskat och rapporterat, driven av sin nyfikenhet och sin envishet. Hon har stått för etiska och moraliska principer, och motarbetat sensationsmakeri. Går nu också journalistiken i graven med Annika Bengtzon?

Chefredaktören kallar till möte för att informera Annika Bengtzon och hennes kolleger på Kvällspressen att papperstidningen ska läggas ned. Det är bittert.

Bengtzon själv dör dock inte i romanen, så mycket kan jag säga. Hon snarare återuppstår, i ny form. Och hon påstår, liksom dagens mediekoncerner, att samma kommer att gälla för journalistiken på dess nya digitala plattformar.

”Järnblod” innehåller många referenser till en aktuell mediedebatt.

Men den här avslutande romandelen handlar också om huvudpersonens bakgrund. Järnet i ådrorna. Bengtzon återvänder till bruksorten Hällefors där syrran Birgitta och deras alkoholiserade mamma blivit kvar. Till arbetarklassrötterna och skammen hon lämnat bakom sig. Dagens självsäkra Annika Bengtzon bor i flotta Stockholmskvarter och kan slösa med espressokapslarna. Men det förflutna kommer ikapp som plötsliga panikattacker.

Dessutom anmäls systern Birgitta som försvunnen. Och ytterligare ett gammalt mordfall grävs upp.

”Järnblod” kan fungera som enskild spänningsroman men är intressantare som en bit av porträttet av stålfjäderspända Annika Bengtzon. Hon gestaltar journalistiska dilemman och samtidigt en pragmatisk överlevnadsstrategi: Det handlar när det kommer till kritan om att gå under – eller gå vidare.

Bengtzons klassresa har gått över ett antal lik. Hennes sanningssökande har krävt offer även om hon personligen bara är skyldig till att ha slaktat en våldsam pojkvän.

Om romanens och romanseriens slut är cyniskt eller hoppfullt står öppet för diskussion. Men inte vill man ju gärna identifiera sig med Bengtzons gnälliga exman som skriver vidriga Facebookinlägg och med fasa ser henne göra karriär i vår tids nya mediebransch.

Mer läsning

Annons