Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst: Hårföna fram ett foster

Annons

Margareta Danhard från Färila har sedan länge arbetat med historien i sitt hälsingska landskap. Hennes perspektiv är ofta det förtryck kvinnorna levt under och de rigorösa normer som i hederns namn gällt för kvinnors liv och sexualitet.

I Sandvikens konsthall börjar Margareta Danhards berättelse i februari 1673 med tre kvinnor som av anklagats för att ha flugit till djävulens gästabud i Blåkulla. Vittnen var en hoper barn. Kvinnorna dömdes för häxeri och fick som straff stå vid kyrkporten med riset i handen ”androm till varnagel”, som varnande exempel. Margareta Danhard citerar ur ett rättegångsprotokoll: ”Hustrun var av ländevärk sönderslagen. Men barnen mente att hon inte är sjuk eller halt när hon kommer till Blåkulla”.

De tre kvinnorna var mellan 50 och 60 år. Två av de tre var gifta och den tredje änka. De snuddar vid Margareta Danhards historia, eftersom hon har kunnat härleda släktskap med Järvsökvinnor tillbaka till den tiden.

Häxprocesserna gick som en epidemi i Järvsöbygden och 40 kvinnor pekades ut som häxor. Men så många kunde man inte gärna avrätta och bränna på bål. De tre fick stå med riset i hand. Det är oklart om de också misshandlades med riset.

Järvsökvinnornas förbindelser in i vår tid gestaltats av utställningens största konstverk: tre långa slingor av många, många hopbundna risknippen som löper runt i Konsthallens entré. Centralt i verket finns tre par händer kring det första risknippet. Slingorna når slutligen oss. I ett diagram visar Margareta Danhard hur de tre knippena, släktena, löper samman i henne.

En kvinna i Delsbo blev med barn. Margareta Danhard har gjort en bild av ett fyra månader gammalt foster, en bild som hon trycker på kopior av husförhörslängder där kvinnan varit med, år efter år. Till sist dör hon i fallandesot (epilepsi) och enligt vad som sagts var orsaken hennes skam att hon som ogift blev gravid. Med hjälp av en hårfön kan besökaren blåsa fram en bild av fostret i hennes mage, en egenskap hos vår tids smarta textilier.

Margareta Danhard låter henne och en annan kvinna stå symboliskt utlämnade mitt på golvet. Den andra kvinnan är vänd mot en bild av den överdådiga och centralt placerade predikostolen I Delsbo gamla kyrka. Hon bär en utterskinnsmössa, en skammens huvudbonad för den som var gravid och gifte sig i kyrkan. Det var inte tal om att bära kyrkans brudkrona i silver. Men en liten utter på golvet håller henne sällskap.

Varför utterskinnet var en symbol för synd och skam är okänt.

Utställningens helhet flyter mellan konst, kultur- och kvinnohistoria och pedagogik. Men Margareta Danhard går i land med det. Och blandningen ger besökarna fler ingångar. Det jag kan beklaga är att konstnären Margareta Danhard hamnat lite i skymundan, även om hon skapat fina rum och helheter med trådar av tankar och känslor som löper genom utställningen.

Men med de sex utterkvinnorna kommer konstnären till tals. De är små, vänliga kvinnor som jag tolkar som gestalter i en berättelse om befrielse, om en möjlig väg till den utterns glädje man kan tänka sig när flocken åker kana på älvbrinken som på lek. Utterkvinnorna är lätta att ta till hjärta och ger utställningen fin balans.

Margareta Danhard berättar om sitt hälsingska landskap i reliefer och i textila objekt. Uttern smyger in här och där, till exempel som övervakare av skidspåret (Harsa 7,5). Hon påminner om att kärleken kunde ha sitt bestämda pris. Ovanför kyrkböckernas spretigt aggressiva stil ser vi bondsonen Olof och hans hustru i sängen. De fick böta drygt sju riksdaler för ”otidigt sänglag”. De kunde inte vänta på prästen.

Mellan 1668 och 1676 dömdes och avrättades omkring 300 personer – nästan enbart kvinnor – för häxeri i Sverige. I Järvsö pekades 41 kvinnor ut och två avrättades 1674.

Rätt många skulle nog påstå att allt inte är som det ska även i vår tid. Det finns regler bara för kvinnor och kvinnor förutsätts stå ut med betydligt mer än män, och i utställningen låter konstnären studerande vid gymnasieskolan i Ljusdal undersöka begreppet hora och det näthat som driver vår tids hederskultur.

Mer läsning

Annons