Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KONST: Vad ska vi göra med allt skräp?

/
  • En del mänskor tål man bara inte, text i frakturstil av Hanna Gustavsson . Benen i bården ovan är utlånade av Jessica Eklunds hund.
  • Arken i Newark tecknad på väggen av Hanna Gustavsson.
  • Jessica Eklund och Hanna Gustavsson i EKAÖ på Galleri Lars Palm i Sandviken
  • Kea Tawana som byggde en Ark i Newaark.

Annons

En klump av överflöd (EKAÖ) finns nu på Galleri Lars Palm i Sandviken. EKAÖ finns i olika konstellationer och har ställt på galleriet tidigare. Nu är utställarna Hanna Gustavsson, som bor i Stockholm och var nominerad till ett av årets Augustpris för sitt seriealbum "Iggy 4-ever", och Jessica Eklund, som bor i skogen utanför Järbo.

I utställningen undersöker de båda konstnärerna spänningsfältet mellan samlande, överflöd och skräp. Vad ska vi göra med allt?

Konst är kanske en idé.

Hanna Gustavsson berättar med en stor teckning på galleriets vägg om Arken, som Kea Tawana började bygga på 1960-talet av spillrorna efter en veckas kravaller i sin hemstad Newark i USA. Kanske tänkte hon att det behövs ännu en ny ark (new ark), när den gamla gått under…

Det blev så småningom en väldig båt som ropar: Ta oss härifrån, ta oss till en plats där vi kan starta om, bygga en ny värld. I slutet av 1980-talet tröttnade de kommunala myndigheterna och beordrade rivning. Så Kea Tawana rev sitt skepp. Nu talas det om att fira minnet av Newarkarken, men hon vill inte vara med och från den motsatta väggen i galleriet blickar hon allvarligt på besökaren genom Hanna Gustavssons stora porträtt.

Arken blev ett konstverk i en sliten stad, men verket återuppstår i galleriet och i besökarnas medvetande och samtal. Jag tänker att det också finns något i Arken av folkkonstens, eller särartskonstens, blandning av utopi och att ta vara på det som finns till hands.

I utställningen finns en samling djurben, som Jessica Eklunds hund hittat i Järboskogarna. Med hjälp av svarta plastslingor är benen arrangerade som en bård närmast taket.

Samlande är en begriplig mänsklig sysselsättning som kan bli allt svårbegripligare när samlandet blir drift och överflöd hotar. Det är som en dörr öppnas till en annan verklighet.

De båda konstnärerna bearbetar samlandet genom de bildbloggar de båda har. En del av bilderna visar de i utställningen. De är valda med sinne för kombinationer, kontraster och konnotationer, ett smart urval som beskriver höjder och dalar i det offentliga erfarenhetsutbytet, till exempel skylten: ”Barn får ej ensamma besöka trädgård och konsthall (pga förstörda konstverk och rabatter)” och ”Så smarta är männen där du bor” (löpsedel).

Jessica bidrar med en svårdefinierbar röra av överflöd: foton, människohår, kontaktannonser, ben, gardiner, leksaker, spegelbitar, björktickor, trista loppissaker, stenar, snäckor och så vidare. Detta borde, även om det tycks svårt, kunna utvecklas – inte i mängd men i slutsatser och gestaltning, kan konstkritikern tycka.

På en vägg har Hanna Gustavsson textat i ålderdomlig frakturstil: ”My body is giving you the finger”, ett statement om äckel. Ja, det finns folk man bara inte tål med hela kroppen.

Mer läsning

Annons