Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla tiders Jordi

/

Jordi Bota tar med utställningen hos Gävle Grafiker ett grepp om sin grafik från 1970-tal till 90-tal, men bjuder inte bara på en tidsresa i tiden, utan också en resa mellan Katalonien och Sverige.

Annons

 Även om de symboler Jordi Bota använder inte omedelbart förstås av en svensk publik sittar berättarglädjen i hans ofta stillsamt surrealistiska bildvärld. Och många berättelser är eviga, oberoende av tid och rum.

Jordi Bota demonstrerar i utställningen på ett stillsamt, pedagogiskt vis (han har ju bland annat ett förflutet som lärare på Gävle konstskola) sex grafiska tekniker – från linoleumsnittet till det precisa kopparsticket, som varken han eller någon annan tycks arbeta med i dag.

och Delsbostämmas musikanter, älskande par och Sverige som lite exotiskt, fångat i elegant linoleumsnitt med böljande linjer så att molnen tycks vandra och musiken nästan höras.

Sedan följer kopparstickets precisa och detaljerade världar. Det är fascinerande att blicka in rum som i ”El gran imperio”, där en maktdrömmande Don Quijote-figur sitter vid sitt enkla bord med Armadans skepp i snören i ett rum fyllt av tecken och symboler för makten. Sådana figurer finns inte bara på en plats och i en tid.

Det finns även andra interiörer fyllda av absurda möten. Kanske kan man inte tala om rum, snarare om fantasins landskap som hamnat i rum som ytligt sett verkar vanliga.

Makten, soldater och dignitärer återkommer som motiv. Soldaterna har något mekaniskt över sig, som om de är historiens oundvikliga följeslagare. ”Lagens Änglar” är en samling gestalter, som Jordi Bota placerat i Goyas land, enfaldigt inbilska och bakåtsträvande i sitt ruvande över den outgrundliga orättvisan.

en kvinnogestalt som följer konstnären genom åren och en ung man som tycks redo att gå ut i livet.

Mannen dyker till exempel upp i en svit med titeln ”Merodionalt landskap”. Det ska förstås som pumpornas land. Dessa åldrade, något skrumpna frukter dominerar bilden; kanske ser vi här symboler för generationernas gång och människans ursprung och upphov, pumporna som ett slags ur-föräldrar.

Där finns också ”Tillbaka från jobbet”, ett vardagens skifte, som i minnet blir till en symbol för barndomens ännu trygga värld – nu är pappa hemma…

Jordi Bota visar också prov på ett samhällskritiskt inlägg: en skrotbilspyramid under mörk himmel. Han kallar den ”Aftonlandskap”, inte bara på grund av tiden på dygnet.

en svensk flagga, men inte vilken som helst, utan med en aning eld i det gula korset och med påtaglig rörelseenergi i de blå fälten så att de har svårt att hålla sig inom de vanliga fyrkanterna.

Flaggan kan ses som en hälsning till Katalonien – för i en annan del av utställningen har vi ”Senyera”, den tusen år gamla katalanska flaggan med sina fyra röda ränder upplösta i fyra vackert dynamiska streck, i myten det blod en katalansk kungahjälte hade att erbjuda som enda vapen i kampen för frihet. 

 

Mer läsning

Annons