Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är vi hos Bergets döttrar?

/

Annons

50-talsklänningarna fladdrar i Elin Folkessons måleri. Men det finns ingenting nostalgiskt i hennes motiv, känslorna som beskrivs är känslor som finns här och nu.

Det är en kvinnans värld hon målar. När jag såg hennes konst senast, på Gästrik konst, närvarade männen som skuggfigurer bakom kvinnorna i förgrunden, men nu är de borta helt. Det är kvinnor som plockar blommor, som drömmer, som söker kärlek.

Utställningens två starkaste verk – även om publikfavoriten säkerligen kommer att bli den stora målningen av ett drömskt blomfält – är ”Det du inte ser” och ”Allt hänger ihop”. Båda goda exempel på ett berättande måleri. Den förra målningen skildrar en kvinna med blommor gömda bakom ryggen, i skam, en kärlekstörstare som har fått nobben och som försöker rädda sin värdighet – de gömda blommorna blir en bild för hur rädslan får våra känslor att vissna. Den senare är ett vackert lapptäcke som skakas ut av en kvinna med sänkt blick, sammanfogade minnen i form av tygbitar som tillsammans utgör ett liv.

Gemensamt för dessa kvinnor är att de fångas i vardagens förhöjda ögonblick. De gamla kläderna får mig att associera till Anna Jörgensdotters roman ”Bergets döttrar”. Elin Folkesson målar en värld som det är lätt att tycka om.

Även om det finns utrymme för att förbättra tekniken, och att allt inte håller samma kvalitet (jag tänker då främst på det som hon själv kallar sin ”återvinningskonst”), är det med glädje som man faller ner på hennes livslapptäcke och låter kvinnorna berätta.

Mer läsning

Annons