Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Breig landar i hälsingska traditioner

/

Ann–Caroline Breig kom 2007 från ingenstans – eller snarare från 15 år i London – med ett måleri som knappast skådats på våra breddgrader och nu har hon fått både Landstingets kulturstipendium (2010) och Hälsingeakademiens stipendium i år.

Annons

Hon har en del av sina rötter i Ljusne och det är en del av förklaringen att hon numera bor där.

Sommaren 2010 visades hennes stora målningar i Axmars hytta och besökarna mötte sällsynt uttrycksfulla bilder ur själens underströmmar, där starka och sensuella kvinnor står för livet och passionerna.

Men av de starka kvinnorna och passionerna finns inte många spår i Ann–Caroline Breigs nya utställning på Ranbogården utanför Söderhamn. Nu har hon målat, broderat och sytt på lin. Även om hennes expressiva stil skymtar, möter vi i ett mindre format en mer nedtonad och intim sida av hennes konst. Det tycker jag om, för viljan att pröva något helt annat vittnar om mångsidighet.

Det Ann-Caroline Breig nu prövar är Hälsinglands linnetradition.

I några målningar låter hon linet växa i broderade strån, mot en antydd bakgrund av linets djupa skuggor i jorden och i tiden. De blå linblommorna svävar fria – och som allra vackrast – mot vita sommarmoln.

I den stora applikationen Haga böljar växtformer och stjälkar tillsammans med, som jag ser det, ett par tusenfotingar på färd över ett stort blad. Men det som djupast gestaltas är livets rikedom och kraft där livsbetingelserna är goda.

Det är ett nöje att möta påfågelsparet från Flor. Honan ser kanske väl snäll ut, men klorna är inte att leka med. Hanen tycks något dryg, nästan lite enfaldig. Påfåglar och Ranbogården har ett gemensamt förflutet med Flors Linnemanufaktori, som grundades här 1729 och fick stor betydelse för linnetillverkningen i Hälsingland. Påfåglar var ett populärt motiv på dukar och servetter som till-verkades på faktoriet.

I sex mindre verk varierar konstnären det klassiska mönstret gåsöga, som finns på handdukar och löpare som tillverkas i Hälsingland. Hon ger gåsöga en kärleksfull innebörd: det oskuldsfulla och oerfarna bligandet mot en obegriplig värld.

Expressiv kraft finns i den väldiga maskroskonstruktionen i Morgondagg, som reser sig som en katedral mot skogssjön. Det enkla budskap som svävar i väg mot himlen är nästa generation i form av maskrosfrön. Trädgården i Garden of Eden, som hon målat tidigare, kan ses som människans mytiska urträdgård, här framställd som en plats för frihet och glädje.

I Ann-Caroline Breigs värld finns även djuren. På en tjock gren – kanske på Ranbogårdens 250-åriga lönn – sitter en domherre en januaridag medan snöovädret tornar upp sig i bakgrunden. Intill travar Futuristisk häst glatt. Det speciella med denna broderade och målade häst är dess många ben - utan tvivel en anspelning på den italienska futuristen Giacomo Balla, som för ganska precis 100 år sedan målade en tax med många ben för att beskriva rörelse och hastighet (som futuristerna var förhäxade av och som för somliga av dem ledde till moraliska och politiska olyckor).

Kanske fångar Ann-Caroline Breigs häst skillnaden mellan fart och vila, mellan kraftutbrott och återhämtning. Det handlar ju om rörelse mellan tillstånd, inte bara linjär och allt snabbare framfart. n

Mer läsning

Annons