Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De unga!

/

23 akter, totalt, trängs nere i Kulturkioskens källargalleri. Samlingsutställningen känns som en yngre Länskonst, där konstnärer, kreatörer och kulturkids i kretsarna kring konstkolan, gamla Galleri Lars Palm och Kulturkiosken breder ut en konstbuffé.

Annons

Kulturkiosken har kanske alltid haft en yngre prägel jämfört med, säg, etablerade Konstcentrum. Men jag slås av hur pass unga alla är, när jag ser dem samlade intill varandra.

Det är inte bara en uppvisning för den unga konsten med Gävleanknytning, även kreatörer av annat slag ryms, bland annat en handfull musikvideor samt nya böcker av Marie Björk/Gabriel Liljevall och litteraturkritikern Therese Eriksson.

Samlingsutställningar väcker Bert Karlsson-delen i mig, som snabbt (i tv-showen ”Talang”) trycker på ja- eller nej knappen. I en separatutställning tvingas man av naturliga skäl att fördjupa sig i konstnären, medan samlingsutställningen i sin form uppmuntrar det snabba omdömet. Intresserar det här mig? Ja – i så fall dröjer jag kvar. Nej – då är det bara att gå vidare till nästa.

De flesta av konstnärerna som ställer ut har vi skrivit om tidigare, mer utförligt. Weronika Bela är en av dem, numera ivägflugen till Stockholm och Konstfack, så det är roligt att återse hennes verk. I en fotoserie blåser hon upp en ballong och punkterar den med luften blåsande mot ansiktet. Tankarna går till alla möjliga och omöjliga bubblor som brister dessa tider. Hon spelar förresten också en av rollerna i Simian Ghosts musikvideo som spelas på övervåningen.

Bela var Karin och Erik Engmanstipendiat häromåret, och årets stipendiater Angelica Falkeling och Jonas Westlund ställer båda ut här.

Bland de andra som vi har skrivit utförligt om tidigare finns Jopaucho, och hans enda bidrag här ter sig futtigt efter att ha sett hela utställningen på Kulturkiosken i våras.

Elin Elfström från Årsunda, som under november även ställer ut på Sven Harrys konstmuseum i Stockholm, lyckas med utmaningen att måla kändisporträtt som inte känns trötta och som modern hötorgskonst. Hemligheten är kanske den skörhet som uppstår när oljan målas på glas. Här visas blott ett – Britney Spears – av Elfströms många porträtt på kända och okända ansikten.

Längst stannar jag framför Johan Nyströms udda möte mellan Silvanum och rysk maffia. Hemslöjdsfeeling möter rakblad och tatueringar i de två verken ”Shanks” och ”Doomed wood”. Det förra består av tänkbara fängelsevapen, tillverkade av anstaltens vardagsföremål för att skapa maximal skada. Ett verk som belyser våldets obarmhärtiga kreativitet. Det senare är en björkstam som har fått ryska maffiatatueringar, med fåglar med rakblad i näbben flygande ovanför sig. Johan Nyströms kontrastkonst är en, vad jag kan erinra mig, ny bekantskap, och det är så samlingsutställningar fungerar bäst – som en smakbit på mer.

Mer läsning

Annons