Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det kan man kalla kraftprov!

/

Det måleri Åsa Forsman från Kungsgården visar på Galleri Elixir i Gävle kan verka dystert vid första anblicken. Men i skuggorna finns motstånd, en vilja att följa sin väg, våga språnget och lita på att goda krafter finns. Det är en kämpande ensamhet. Först måste man hitta sig själv, fast stormen rasar därute, som i en av målningarna.

Annons

Genom en spikrak allé skyndar en kvinna. Kanske tar hon i för mycket, titeln ”Styvnackad” antyder det. Men det kan vara glåpordet som kastas efter henne. Vägar är inte alltid så raka, men hon måste kanske tänka den så för att komma i väg. En roddare ger sig ut på ett stort vatten, och i ”Snart” ska en gestalt just göra språnget från en hög trampolin.

I porträtten ”Beslutsam” och ”Granskar” prövar konstnären karaktärer som kan närma sig de styvnackade, men de rymmer det allvar som kommer ur viljan att leva ett värdigt liv. Ibland behövs styvnackat…

Porträttet ”Påtvingande – Avvaktade” kan tolkas som ett självporträtt, och det är en illusionsfri gestaltning av ett människans dilemma: att rusa fram ena stunden och dra sig tillbaka i nästa. I en stor målning (”Släppa taget”) möter vi kvinnan som går sin väg, alltså väljer egen väg, trots valets smärta. Sammantaget formar porträtten ett psykologiskt universum med filosofiska ingångar. Livsförsök, kan man kalla det, och de är mer allmänmänskliga än privata.

Åsa Forsman ger sig ut på upptäcktsfärd. Från ett par målningar av ett kargt, ensamt landskap kan vi nedanför på västra Gästriklands fält se ängsladan som håller på att falla omkull och som rymmer en oväntad berättelse (”Foglossning”), och ”Gränsland”, en stor målning av en älgtjur, troligtvis fälld under jakten och nu döende i det landskap den kommer ur, väldig som ett berg, men maktlös i sin egen tragedi.

I ett annat landskap speglar ett ensamt träd sin krona i sjön. Målningens titel är ”Kraften åter”. I en målning intill tampas två vargar (”Bara för att jag kan”). Krafter kan återvända och livet kan vara lekfullt och utmanande, och det kan också gemenskapen vara. När krafterna efter rusandet längs den egna vägen återvänder kan man mötas jämbördigt.

Mer läsning

Annons