Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emaljflickor som vålnader

/

Annons

Samhällets krav tynger Pamela Törn Skoglunds emaljflickor.

De framträder som vålnader ur gamla fotografier, iklädda vita klänningar och svartsuddiga hål framför ansiktet. Intill dem står ord, omgivningens implicita och explicita befallningar för anpassning. Ibland är de tydliga, ”Hoppa nig le”, ibland vagare.

En utställning om krav, och specifikt krav som samhället ställer på flickor, hade kunnat vara mer drastisk, med skärsår i armar och blottade självsvältarkroppar, men Pamela Törn Skoglund är lågmäld i sin konstnärliga utforskning av ämnet.

I kontrast till de bleka flickorna står den omgivande färgen, som har en fin emaljlyster, och trots glansen har det röda ändå en värme.

Emaljens kvaliteter kommer också fram i ”Gul”, en fyrkantig sol till konstverk som endast består av en klar gul färg.

Även i verken ”Du är också …” och ”12 månader lång” använder sig konstnären av emaljens styrkor, skapar intresse i bilderna genom att arbeta med relief. I den senare, som består av tolv separata kvadrater, får de uppstickande prickarna en kolsyrad effekt, som ett glas bubblig hallondricka. De mindre verken, som endast består av ord mot en färgbakgrund, tillhör de minst intressanta. Däremot använder hon sig bra av samma ord kopplade till bilderna, med en vaghet i texten som navigerar bort från det predikande. Vilket bara är en av flera detaljer som tillsammans ger ett intryck av kontroll. Pamela Törn Skoglund är en konstnär som har järnkoll på sin bildvärld.

Mer läsning

Annons