Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Exakt emalj

/

Väntan, kärlek och kraftledningar kan höra ihop. Det är tre huvudspår i Christina Wannbergs utsällning på Galleri Galaxen i Sandviken. Wannberg, som bor i Sandviken, har tidigare deltagit i några grupputställningar, men detta är hennes debut som sker med bilder i emalj.

Annons

Det börjar stillsamt med fyra fotobaserade bilder av en fågel och ett barn. Båda sitter var för sig i ett strandlandskap – och väntar. Eller spanar, iakttar världen.

Nästa del av den väl sammanhållna utställningen handlar också om väntan: två bauhausstolar vid en busshållplats i skogen. Här kan väntan bli lång och irriterande. Man vill i väg, vidare och mer. Men de deplacerade stolarna kan också erbjuda en stund för eftertanke.

När Christina Wannberg sedan ger sig in i ett friare bildskapande blir det mer problematiskt. Visserligen glöder det röda fint under snön i ”… and I miss U like hell!”, men de övriga bilderna i sviten kunde ha mer form och struktur i kompositionen. Det tycks som om konstnären inte bestämt sig för vad som är viktigt i bilden (eller tagit bort det mindre viktiga).

I utställningens sista – och mest praktfulla – del handlar det kanske fortfarande om kärlek, för den bakgrund hennes kraftledningar och stolpar spänner sig mot är mörkt och starkt röd. Denna uppåtsträvande infrastruktur, som inkluderar den klassiska men mångtydiga varningen ”Livsfarlig ledning”, tycker jag klargör att Christina Wannbergs styrka är den fotografiska blicken och den strukturerade bilden. Kan hon som i dessa kraftfulla och koncentrerade bilder frigöra den underliggande känslan, så blir det absolut sevärt.

Mer läsning

Annons