Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finaste videovåren

/

Dags för nya konstverk i filmens form på Videoguds visningsstationer. Videogud är den enda gud som kulturredaktionen bekänner sig till.

Annons

Namnet uttyds Videokonstnätverket. Ett samarbete för att göra videokonsten tillgänglig för alla. Landstingen i Gävleborg, Dalarna och Uppsala samarbetar om detta och är därmed också lite av pionjärer över länsgränserna.

Det betyder att samma videokonstverk visas samtidigt på 18 platser. Ofta bibliotek, kulturhus, vårdinrättningar.

Och ofta är verken lika dödsallvarliga som uppiggande. Lika rogivande som störande. Lika galna som friska.

Eller vad ska man säga om tecknade blommor som andas, som i en vajande sommaräng? Eller vad ska man säga om fimpade cigaretter som vaknar, hasar sig framåt och formerar en armé som lyfts av stormvinden.

Djurkranier – som sjunger i kör, verkligen huvudlöst!

Liv och död som sagt. Ovanligt mycket drama, och väldigt lite av poesi, finns i vårens fem filmkonstverk som ska visas under var sin period.

Det är nog första gången jag kan säga att jag helhjärtat gillar alla utvalda verk och att alla är väldigt olika till karaktären men definitivt lika spännande.

”Le Sous-Marin” (ubåten) av Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans blandar leranimation (en personlig vedspis med behändiga armar vedmatar sig själv) med svartvita retrobilder från Paris broar, i en fantasifull och vemodig berättelse om en uppfinningsrik sjöman i sitt skyddande ubåtsskal. Lisa Jeannins egen excentriska farfar har varit förebild.

Johan Svensson och Tilda Lovell arbetar båda med absurda skulpturer. Skräpet, fimparna och kapsylerna, får krabb-ben och rör sig i ”När vi döda vaknar”. Märkliga djurkraniumdockor öppnar sina glappande käftar och sjunger i ”Körprojektet”.

Kanske kan man säga att också konstnären Julia Peirone gör en sorts absurda skulpturer – men av ord. En röst beskriver bilderna i ett bildspel; ”en kvinna klädd i en röd kappa”. Samma bilder återkommer senare med en helt annan beskrivning – abstrakta ord kopplas till en bild som vi nyss ansåg oss veta vad den föreställde. Halsbrytande.

Torsåkerskonstnären Jonas Kjellgrens parhäst i gruppen Ride 1 heter Ronny Hansson. Han har gjort ”Breathing flowers”. Ser ut som ett wallpaper som man skulle kunna tänka sig att ha som rörlig bakgrundsbild på laptopen eller telefonen. Enkelt tecknade blommor, mot milt grön bakgrund, som då och då andas till fågelkvitter.

John Rasimus från Videoguds plattform i Dalarna, har satt samman programmet (uppgiften turnerar mellan länen). Han har valt bildberättelsen och animationen som tema – eftersom den ligger nära konstnärernas traditionella arbetssätt. Fokus är på skulpturala objekt som kommer till liv genom kameran, säger han i sin programförklaring.

Intrycket blir att samtliga konstnärer hyllar filmen som uttrycksmedel. Och förmodligen har Rasimus valt rysligt bra eftersom verken vi får se redan nu känns som klassiker.

Mer läsning

Annons