Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frågeställningen närvarar som en röd tråd i filmerna

/
  • GENERATIONER. Ur ”Stora scenen”, ett av de videokonstverk som visas på Videoguds stationer under hösten.

Annons

I det offentliga rummets brus har konsten utmaningen att inte bara hålla kvar uppmärksamheten utan också först fånga den. När Videogud nu drar igång höstsäsongen, med videokonst på flera stationer runt om i regionen, är det med fem verk som direkt har en förmåga att suga tag i den som råkar passera. Videokonst behöver inte ha en sådan omedelbar kvalitet, men i just detta sammanhang är det en egenskap som kommer att locka fler att upptäcka videoverken.

Videogud har även tidigare laborerat med teman i sina program, men kanske aldrig lika tydligt som nu, med en pedagogisk ambition som exempelvis ska resultera i ett seminarium 28 september. Den övergripande frågeställningen är mellanmänskliga relationer i ett individualiserat samhälle där ”vi befinner oss i en mellanperiod där tidigare regler inte längre gäller medan nya ännu inte har formulerats”. Breda teman har en tendens att ha en inbyggd slapphet, men med dessa fem filmer finns faktiskt frågeställningen närvarande som en röd tråd, inte blott som en efterhandskonstruktion av minsta gemensamma nämnare.

När Videogud (nätverk för att visa aktuell videokonst) presenterade programmet fick vi se snuttar ur filmerna, vilket påverkar intrycket mer eller mindre. Den 32 minuter långa ”Stora scenen” fick vi bara en liten provsmak av, men det är en film som ger mersmak. Konstnären Tova Mozard har sminkat upp tre generationer – sig själv, modern och mormodern – till att likna rosa gräddbakelser och placerat dem på Dramatens stora scen för ett samtal mellan generationerna. Bara de korta glimtar vi fick visade löftet om ett intressant verk, fyllt av humor och den oundvikliga smärta som finns hos människor med så nära band. Intressant också att Videogud experimenter med ett längre format – om någon film ska kunna hålla fast den tillfälliga konstbesökaren i en halvtimme är det ”Stora scenen”.

Alla fem filmer har förmågan att fängsla. ”Legion” av Eliana Ivarsdotter Haddad fångar tilliten i att stagedivea, dyka ner i ett hav av armar som bär upp en. Jag tror att jag aldrig har sett så många leenden i ett konstverk. I ”Spin-off!” (Andreas Gedin) är det istället ett raseri, när en skådespelare högläser en parodiskt aggressiv text, en förbannelse över en medmänniska. Saskia Holmkvist undersöker anställningsintervjuns släktskap med förhöret i ”In character” och i Javier Tellez ”One flew over the Void” skjuts en mänsklig kanonkula över gränsen mellan USA och Mexiko, en ytterst konkret gest av att överbrygga de gränser som separerar människor och ett videoverk som med sin spektakulära final har potential att bli en publikfavorit.

När andra tvingas att banta verksamheten finns det en utvecklingspotential och ett självförtroende hos Videogud. Passa på att se någon av filmerna i höst – eller, om du vill få helheten i temat, allesammans.n

Fotnot: Videoguds stationer finns på bland annat Gävle sjukhus, Sandvikens folkbibliotek, Silvanum och Tierps vårdcentral.

Mer läsning

Annons