Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästrikland regerar årets Länskonst

/

Hudiksvallskonstnärerna dominerar bland de 37 deltagarna i årets Länskonst på Hälsiglands museum i Hudiksvall.

Annons

Juryn har valt ut 100 verk, så 2009 är en förhållandevis omfattande årgång, men den presenteras ovanligt ledigt i tre salar plus museets café. Av de 37 konstnärerna är 25 kvinnor och 12 män. Så ser det ut i dagens konstliv.

Men det är en mogen församling. Yngsta deltagare är 44 år, få övriga är födda på 1960-talet. Äldst är Bertil Bertell, Hudiksvall, född 1923.

Juryns urval känns mer traditionellt än nödvändigt och med tuffare urval hade det blivit mer spännande. Men samtidigt har kvalitet inget med ålder att göra.

Trots att endast en fjärdedel är gästrikekonstnärer gör de det starkaste intrycket, med betoning på Gävle. Länskonstens stipendiater är – som sig bör – från utställningslandskapet Hälsingland: Margareta Danhard från Färila, ungdomsstipendiaten Sara-Vide Ericson som nyligen gått ut Konsthögskolan i Stockholm. Maja Syri, som är Gävle konstskolas stipendiat, kommer dock från Ockelbo.

Margareta Danhard utforskar både den egna och den lokala hälsingehistorien. Hon kallar sina två enkla men uttrycksfulla och på något vis ömhetsbärande kvinnogestalter i skäktat lin ”Stjärnskäver”.

Skäver var en gång ordet för sjukdom och den ena gestalten bär en stjärnbeströdd hätta. Det syftar på föreställningen att om en havande kvinna gick ut utan huvudbonad en stjärnklar natt, kunde fostret bli sjukt, få stjärnskäver. Men att dölja sitt huvud handlade inte bara om att värja sig mot sjukdom, utan mot det system av skam som omgav kvinnan. Hur mycket av detta finns kvar är en öppen fråga.

Sara-Vide Ericson har porträtterat ”Hilla”, en ung kvinna i närmast monokroma landskap. Hon står på huk, ligger på rygg, eller står som vore hon på väg att resa sig ordentligt. Man kan inte se hennes ansikte, det är bortvänt och i skugga. Hennes rörelser och ställningar är mångtydiga, kanske är hon inblandad i en kamp med en motståndare vi inte ser på väg, kanske är det en fantasi, en fantasi om övergrepp.

Det är ett måleri som rimmar med samtidskonsten, men det har ovanligt stark energi.

Maja Syris minimalistiska ”Non Stop” i keramik, består av former som godis, strött över en vägg. Man kan se det vackra och finstämda verket som en betraktelse över all världens godisregn som gör allt så mysigt.

Eva Österberg Ericsson har broderat instruktioner som ”Bära skadad kamrat” och ”Spjälad armbåge” ur den gamla scoutboken på blekt och slitet underlag. Det precisa broderiet speglar en tidsanda då det mesta var möjligt att rätta till, del av en naiv optimism som att gömma sig under bordet vid kärnvapenanfall.

Samtidigt antyder bilderna något annat, nämligen till vår tids benägenhet till hjälplöshet, att känna sig drabbad. Det är knappast bättre. Kan du spjäla en armbåge?

Kenneth Håkansson visar en svit foton av en stadsmiljö med höghus och glasfasader, allt insvept i dis. Här finns inget liv och de stora öde huskropparna, avstånden och bildernas tystnad för tanken till Metropolis efter katastrofen, till sarkofager.

Annars finns det gott om starka färger på årets Länskonst. Gunvor Elmsved från Sandviken är en doldis i konstlivet, men nu visar hon den mycket uttrycksfulla ”Ingen åsikt”, en kvinna på en stol i köket som vet varken ut eller in. Det är ett starkt, existentiellt ögonblick mitt i vardagens kök och med vedspisen i bakgrunden.

Roland Hanssons målningar tycks friskare än någonsin. Hans ”Medusa Airlines” har allt: från den egenhändigt skurna och bemålade ramen till en orm med Hitlerhuvud tillsammans med en Saddam Hussein-sfinx. De står för det onda i detta sydliga paradis. Människorna, som alla får vara sig själva, njuter av tillvaron. Sverige svävar som en ö i bakgrunden.

Apropå starkt uttryck måste Bertil Bertells ”Apa” framhållas. Jag misstänker starkt att porträttet egentligen föreställer gamle Charles Darwin. Det har vi kanske sett förut, men Darwin är målad i sprakande färger och med ilsken frenesi. I målningen finns en hänvisning till bibelverser, något Bertell brukar bjuda på.

Även Margareta Gisselsson, Lingbo, litar till färgen i sina fyra akvareller, formade med en naivistisk men allvarlig hand. Hon tillägnar dem minnet av hälsingefotografen Hilding Mickelsson.

Både Lisbeth Sjölin och Mats Pettersson bidrar med mer stillsamma betraktelser – hon med fina Gävlemotiv, och han med eftertänksamma gestalter. Oljan känns lite segare än hans akvareller, men två målningar säger inte så mycket.

Ann Envalls kraftfulla kolteckning har trots att motivet är vila, en slumrande energi, som saknas i exempelvis Hoforskonstnären Barbro Erikssons målningar och i de underexponerade fotografierna av Inger Fager, Sandviken. Måleri eller foto får gärna vara meditativt, men de måste bära på ett tilltal. Gävlekonstnären Eva Friskmans tre glasverk på plåt har något av samma svaghet. De två målningarna av Lisbeth Leonora Haldin från Sandviken har gått vilse i kitschen.

Dieter Kluge, Hudiksvall, har genom åren skildrat ett Berlin från luften under flygangrepp i andra världskrigets slutskede. Nu befinner vi oss på marken under beskjutning, instängda i prång och i mörker och man känner – utan att se en enda gestalt mellan de trånga murarna – människans sårbarhet in på huden. Dieter Kluge har en förmåga att förmedla en djupt liggande inre blick.

Solveig Bohm Dahlberg visar utsökt handlag och fin poetisk känsla i sina två glasverk om utvecklingens natur… n

konst

Länskonst 2009

Hälsinglands museum, Hudiksvall

Pågår: 7/11 6/1 2010

Mer läsning

Annons