Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävlegrafiken är inte grå!

/

Färg är inte det första man tänker på när man hör ordet grafik. Men när nio medlemmar av Grafikgruppen i Gävle nu bjuder in till sin vårutställning finns färg på nästan alla blad.

Annons

Av det kan man dra slutsatsen att floden av färgbilder som ständigt sköljer över oss, färgar av sig även på den som arbetar med torrnålen och akvatinten.

Det är kanske lätt att känna igen ”Eldsjälen” i Bodil Lennartssons fina porträtt av Birger Forsberg, grafiknestor i bygden. Han har halmhatten på och den där klara, nyfikna blicken som bildkonst kräver.

Bessie Dammert-Wilckes bilder drar mot det expressiva och bärs av rörelse och starkt känsloinnehåll. Det tycks mig som ett nytt spår i hennes bildvärld. Och mörka färger finns det i ett par av hennes bilder.

Dounuts eller Big Bang? I Malin Wickströms bildvärld kan de vara detsamma, för båda motiven har det starka, cirklande suget. Och den stora världssmällen ackompanjeras av härligt rött.

Rött finns det också i klänningen när Katarina Erikssons danspar bjuder upp till bugg och tango, levnadsglada rörelser som för att reta en feg publik i tv-soffan.

Ett annat perspektiv finns i Niclas Westin ”Drömkök”. Interiören tycks vara från 1970-talet, ett slags arketyp av den tidens bastanta och björkfixerade inredningsideal. Är det kanske drömkök på retroretur? Säga vad man vill, men nog hade det karaktär. Konstnären har ramat bilden kongenialt med autentiska tapeter.

Anna Carin Landelius har också valt färgen, men också prövat en stilla och saklig komposition med potatisar och rödbetor med ganska robust snitt. Månntro hon skulle pröva träsnittet någon gång?

Lite åt samma håll pekar Elisabeth Bergvalls blommor med färger som dröjer på ett eftertänksamt vis.

Ingemar Barr är kanske något omständlig i sina verk, som har det klassiska grafiska uttryckssättet. Men det är ändå något visst med den svartvita, torrnålen som han använder för sina ugglor och sin havsörn.

En annan klassiker är Mattias Persson, som med ett enkelt porträtt som ”Sundström” redovisar en speciell erfarenhet, som om den finns i vinden igenom håret.

Mer läsning

Annons