Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gripenholm – oväntat Gävlebesök

/
  • ”Badarna”. Människor i stilla vatten är ett återkommande motiv hos Ulf Gripenholm. Men det vi egentligen ser är inte människor i fysisk mening utan gestaltningar av inre liv.
  • Modell.

Gävle Grafiker har lyckats locka Ulf Gripenholm att ställa ut i sin kombinerade verkstad och galleri på Tredje Tvärgatan på Brynäs. Ulf Gripenholm är målare och grafiker, och i hans grafik spelar färgerna en mycket aktiv roll.

Annons

Vi ser människor i Ulf Gripenholms bilder, men ändå inte människor i fysisk mening, fast de har kroppar som vi och huvuden, armar, händer, bål och ben.

Vad vi egentligen ser är bilder av människans inre liv, inte det yttre skalet. Vi möter bilder av hur människan uppfattar sökandet, grubblandet, tolkandet och förundringen över allt som kommer till henne – både från skapelsen och genom skapelsen.

När vi ser dessa som undrar över vad det är att vara människa, ser vi det mänskliga genom mänskliga gestalter. Man kan säga att dessa gestalter är skådespelare som spelar en pjäs om hur du kan känna din existens.

Det är logiskt att det finns mycket av sceneri omkring Ulf Gripenholms människor.

Restaurangen i ”Sista dansen” och torget i ”Stadsrum” är scener mer än något annat, platser där människor uppträder, inte för varandra, utan var och en för sig, i sin upplevelse av världen. De tar inte avstånd från varandra, men de finns på avstånd var och en i sin värld. Det kan finnas ett enstaka vittne, men de övriga är statister – antagligen huvudpersoner i andra bilder och dramer som kanske liknar våra, men är ogripbara för oss…

Badarna är ett annat av Ulf Gripenholms motiv.

De står i en mindre grupp i ett stilla vatten, kanske en insjö, också på avstånd från varandra. En del har vatten upp till knäna, andra till midjan.

Någon kan betrakta ytan eller sin kropp och en annan doppa fingrarna som för att röra dem genom vattenytan. En badboll flyter ofta där, högt på badbollars vis. Små vågor bildas omkring människorna som om de just rört sig, men rörelsen har tonat bort som en viskning.

Ulf Gripenholm modellstudier är mjukare än människorna på torget eller i restaurangen och känns var och en som en fortlöpande funderingar, ibland med en blick mot det yttre, tydlig i ”Tecknaren och Modellen”, där tecknarens ansträngningar att fånga sin statuariska modell blir till synbar, mänsklig möda.

Ulf Gripenholms färger är ostyriga. De är många i många blad och lyder inte samma stränga lagar som formerna, utan förtätas eller förflyktigas som vinddrag över stramheten. De strör liv över det stränga, som en ansats och försäkran att det tillfälliga, sinnliga och närarliggande också finns.

I ”Skogsljus” triumferar de när ljusets prismor inte kan hindra att de lyser och fläckar skogen till känslan av att vara där, då detaljerna inte är viktiga, då man inte är där för att avverka, utan att närma sig skapelsen.

Konstvärldens oroliga fokus vilar inte precis på bilder av Ulf Gripenholms slag.

Men de borde tala till många genom sin förståelse av det mänskliga.

Mer läsning

Annons